Utställning om en lycklig barndom i krigets Mostar

Konstnären Dani Slipicevic väcker minnen av sin barndom i södra delen av Mostar i årets första utställning på Galleri Kronan. Där finns vindlande gator i gamla stan och stillsam skörd, men också spänningar i den delade staden. Och farmoderns sönderbombade flervåningshus blir till ett vittrande vittnesmål om kriget. Med itusågade och målade klick-golvskivor har Dani Slipicevic byggt upp sin bild av huset och tillfogar en påtaglig känsla av ruin och förstörelse.En av de målningar jag fastnar framför är "Ytspänning II", där motivet i det uppluckrade minnets vitblaskiga färg ringar in Hercegovinas gränsproblematik och visar hur motbilder - vardagsbestyr kontra uppbrott och splittring - existerar sida vid sida.I förgrunden badar en bekymmerslös kvinna medan dramatiken är förflyttad till bakgrunden. Där går en familj mot sitt okända öde. Den omtalade och numera återuppbyggda bron i Mostar speglas i floden Neretvas vatten - men där är brospannet halvt. Ett enda tecken på en delad stad.1993, samma år som bron till slut kollapsade och föll samman, flydde Dani Slipicevic till Sverige tillsammans med sin familj. Men bara ett fåtal verk i utställningen berör kriget, och Dani Slipicevic betackar sig för att ömkas med som någon stackars krigsflykting. Han betonar att en rad målningar speglar en lycklig barndom.Ömsint färgbehandling
Måleriet är expressivt och befinner sig i gränsmarkerna mellan figurativt och abstrakt. Landskapen har få landmärken och är glest befolkade av människor. Intrycket är ena stunden vilsamt med svepande penselföring, för att nästa bli intensivt och vibrerande. Men genomgående har Slipicevic en både ömsint och genomtänkt färgbehandling.I dag är Dani Slipicevic bosatt i Mjölby, där han arbetar som bildlärare och även är ordföranden i konstföreningen. Han har tidigare ställt ut på Galleri Sander i Norrköping - och några målningar har visats där exempelvis den färgmättade oljemålningen "I lekparken". I den syns cirkelformen, som ofta återkommer i konstnärens motivkrets. Han förklarar att den står för livets slutna räls, eviga cirklar och återupprepning. Även en trebent hund letar sig gärna in i Slipicevics målningar.- Jag minns hundarna från platsen där jag växte upp. När folk tvingades fly var de tvungna att lämna sina husdjur och staden blev full av övergivna hundar som så småningom förvildades. Det står väl för ensamhet, utsatthet och sårbarhet. Men här är det en lycklig hund, med sin familj kvar.

Information till våra läsare

Utställning om en lycklig barndom i krigets Mostar