Filmer är som bäst när de representerar något större än sig själva. De överträffar våra förväntningar när de blandar olika genrer och vägrar att bli tvingande in i ett fack. I en bra film finns det ett budskap, en ambition att berätta något om livet och samhället.
Ritesh Batras debutfilm spelar på alla dessa strängar.
The Lunchbox marknadsförs som ”feel good”. Den förefaller vara en enkel romantisk komedi om en hemmafru och äldre man som är bosatta i Mumbai där många använder sig av daglig lunchleveranstjänst. Fruar skickar hemlagad mat till sina män på arbetet, de utan familj beställer från restauranger. Systemet har gott renommé och trots höga antalet leveranser kommer lunchlådorna i rätt händer – men i ”The Lunch Box” råkar en sådan låda överlämnas fel. Ilas utsökta rätter hamnar hos Saajan istället för hos hennes man. Hon förstår detta snabbt och börjar skicka meddelanden till den själsligt avdomnade änkemannen Saajan. Hans gråa vardag får färg, bokstavligt och bildligt. Själv kommer Ila till liv av att äntligen få anknyta till en annan människa, i sitt äktenskap blir hon nämligen inte sedd.
Allt detta är det uppenbart synliga i filmen. Men Batra har också vävt in en rikedom av aspekter på historiens olika nivåer. Lättsamheten kontrasteras av reflektion över livet. Här får nästan allt plats; fattigdom, ålderdom, kärlek, ensamhet, kastsystemet, samhällsstrukturer och moderna storstadens tomhet. Samtidigt målas denna enormt djupa tavla med varma färger. Manuset är skrivet med uppriktighet som ledstjärna och fingertoppskänsla. Regissören vet precis när skiftningar mellan drama och komedi ska äga rum. Jag skulle inte kalla filmen för ”feel good” utan sorgset vacker. Inget rosa skimmer täcker verkligheten men det handlar heller inte om någon diskbänksrealism.
Irrfan Khan och Nimrat Kaur som Saajan och Ila är exemplariska i sitt skådespel. Speciellt Kaur som tämligen obeprövad talang glänser med sin återhållsamhet. Khan lyckas vara totalt trovärdig som den äldre mannen. Båda använder enkla medel för att uttrycka alla de känslor karaktärerna går igenom. Filmens format sätter extra press på dem eftersom dialogen mellan huvudrollerna är minimal. Även Nawazuddin Siddoqui är ett fynd i en biroll som kollegan Sheik. ”The Lunchbox” är en högst rörande berättelse som krävt mycket av regissören och skådespelarna. Styrkan ligger inte främst i berättelsens originalitet eller banbrytande kvalitéer utan i berättandet.