En del producenter och regissörer behöver lära sig avsked. Speciellt Peter Jackson. I ?Sagan om ringen?-trilogin var filmen om och om igen på väg att sluta, men så tillades en scen till, och en till och ännu en till. Jackson kunde inte låta Tolkien få vila i fred. Så nu är ?Hobbit: En oväntad resa? här. Supportrarna har längtat som bara den och jag är ledsen att berätta att de kommer att bli besvikna.
Jackson har i mångt och mycket försökt göra om ?Sagan om ringen? men med Bilbo istället för Frodo. Men, det finns inte material i boken för flera filmer. Istället har Jackson dragit ut på historien så mycket som han har kunnat. När dvärgarna i början anländer till Bilbo Baggins stuga får vi uppleva en evighet av: dvärgarna skrattar och förstör hemmet, Bilbo häpnas och förfasas över det som händer hemmet och maten. Tendensen fortsätter hela filmen igenom och gör den tråkig.
Nåväl, dvärgarna ledda av Thorin tillsammans med Bilbo och Gandalf ska ut och återta Erebor, dvärgarnas rike. Det finns ingen ro, inget snack, knappt något relationstema?det är en cirkus av allt möjligt som slängs på stackarna. Orcher, gobblins, troll?den ena fula varelsen efter den andra. Som om det inte räckte kommer en flummig trollkarl in också, Radagast. Allt detta utspelar sig cirka 60 år innan där berättelsen om ringen började. Måste dock tilläggas att Martin Freeman är ett mycket val som ung Bilbo, både till sättet och utseendet.
Sedan kan man inte förneka att det är en teknisk fulländning på duken. Precis som ?Sagan om ringen?-trilogin är det drömska världar som skapats. Men i sin helhet är inget i filmen nytt, bara lite sämre än sist.
