Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Urstarka låtar och kraftfulla röster

Bilden är tagen under en repetition.

Bilden är tagen under en repetition.

Foto: Titti Olovsson/arkiv

Kultur och Nöje2008-03-25 03:00
Mikael Mjörnberg
Det kan inte bli annat än mäktigt när en 230 man stark kör tar ton i det akustiskt fint utformade kyrkorummet. Kraften är total när de under ledning av Lisa Tilling tar i från tårna. Hela idén att göra en konsertuppsättning av Andrew Lloyd Webbers musikal från 70-talet är utsökt. Framförallt är låtmaterialet urstarkt i sig, men framfört av den enorma kören och duktiga solister läggs en extra dimension till det hela. Kören ger möjlighet att leka med detaljer och nyanser på ett intressant sätt och så här premiärkvällen till ära är den så taggad att den bitvis överröstar solisterna. Det sprudlar glädje om de många sångarna och trots att det är premiär för fullsatt salong verkar nerverna vara i styr. Jättekören, en sammansättning av tre olika körer och ytterligare frivilliga, är samkörd och lyfter Jesus mot korset med sina röster. Mötet mellan akustisk kör och elförstärkt ensemble kan ibland bli problematiskt och jag hade inte haft något emot en något högre volym från instrumentalisterna. Men då ska man samtidigt ha i åtanke att kyrkorummet inte är det lättaste att kontrollera och att körens kraft är att betrakta som ett viktigt instrument i sig. Den som kan sin bibel kan storyn i Jesus Christ Superstar - även om föreställningen genom åren fått kritik för att framställa Jesus mer som människa än gud - men i det här formatet är berättelsen inte det viktiga. Musiken är så pass kraftfull att Tillings köruppsättning går att avnjuta som ren konsert, utan att lägga något fokus på hur Jesus blir förrådd av en av de sina. Jag kan i viss mån tycka att Judas i skönt raggarstylad gestaltning av Leo Nielsen är en aning skrikig, men det är en petitess. I det stora hela är framförandet lysande och Pierre Hagman gör en utmärkt Jesus. I slutnumret, innan kören avslutar det hela med suggestivt mumlande medan Jesus dör på korset, flörtas det till och med, med den moderna pophistorien när Leo Nielsen i Judas avslutande sång väver in brottstycken av Robbie Williams "Let Me Entertain You". Det är snyggt och accentuerar på något vis det faktum att Jesus Christ Superstar oavsett utförande är en tidlös föreställning. Styrkan med Webbers historia är ju dessutom att den sätter punkt när det är som mest dramatiskt och lämnar de konstruerade förvecklingar som följer därefter åt sitt eget öde.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje