Urspårat: Pässe, bitte, skrek en fet Hitler

Nyligen var jag på besök i det stora landet i söder. Tyskland, alltså. Och i Tyskland älskar man Sverige. Kanske inte alltid på så sakliga grunder utan mest baserat på diverse Astrid Lindgren-sagor. Fast svenskarna själva vill ju också att Sverige ska se ut som i hennes sagor, så förebilden verkar i alla fall vara populär i båda lägren.
Svenskars relation till Tyskland däremot baseras mestadel på inte fullt så gulliga ting. Här dominerar Autobahn, knastriga, skrikiga Hitler-tal och för många amerikanska 2:a världskrigsfilmer. Möjligtvis kan någon också krydda med nån elak tulltjänsteman som naturligtvis gapat "Pässe, bitte!" när svensken passerat gränsen.
Utifrån dessa fundament (Autobahn, Hitler, amerikanska 2:a världskrigsfilmer och tulltjänstemän) bygger svensken hela sin föreställningsbild av Tyskland och tyskar. Detta ger följande:
1: Tyska är ett fult språk och alla tyskar skriker när de pratar. Kanske inte så konstigt om man drar den slutsatsen efter att ha hört Hitler gapa för femtielfte gången ackompanjerad av stråkar i moll. Språkvariationen utgörs av krigsfilmer där amerikanska skådisar försöker säga "Achtung!". Utan att lyckas förstås. Tyska är ett svårt språk. Särskilt för engelskspråkiga, verkar det som.
2: Alla tyskar kör Mercedes och alla tyskar kör alltid så fort man kan - på Autobahn. Detta tycker många svenskar är lite häftigt. Därför kör de också så fort de kan på Autobahn när de får möjligheten. Följd: Minst hälften av alla galningar på en tysk motorväg är svenskar.
3: Tyskar är feta och dricker öl hela tiden. Denna bild måste komma från de amerikanska filmerna. Möjligtvis var också tulltjänstemannen fet när han skrek om passet. Troligen bar han också på en öl innanför läderbyxorna.
4: I Tyskland härskar ordning och reda. Bilden är ett hopkok av alla fyra fundamenten. Inte minst Hitler, för honom var det väl ändå ordning på, tycker svensken lite i hemlighet när ingen lyssnar. När det nån gång inte är ordning på nåt i Tyskland (vilket är ganska ofta), ja då blir svensken förvirrad och mumlar att det var bättre förr.
I sanningens namn stämmer väl inte heller tyskarnas bild av Sverige. De tror att hela Sverige ser ut som i Barnen i Bullerbyn och Emil i Lönneberga. Tyskar tror att det finns isbjörnar i norra Sverige, att kärleken i Sverige är fri och att arbetslösheten i Sverige är låg. Nä, deras bild stämmer som sagt inte helt heller. Men så är det nu alltså. Tyskar älskar Sverige, medan svenskars inställning till Tyskland är, ska vi säga, lite mer reserverad.
Eller är det bara en fördom jag har?