Urspårat <I>Jag nekas rätten att vara kund</I>
Eftersom jag tolkar begreppet smörgås ganska ordagrant frågade jag expediten varför smöret inte var på plats där jag normalt anser mig kunna finna det. "Kunderna vill inte ha smör i smörgåsarna" blev svaret. Förutom att detta uttalande nekade mig rätten att vara kund, så återfinns i normaltillståndet smör eller annat matfett på smörgåsen. Orsak: Det blir godare så och dessutom är matfett i måttlig omfattning nyttigt.
Men dessa rationella argument biter uppenbarligen inte på kunderna. I stället är det avmagringsprincipen som fått genomslag även här. Och om nu detta resonemang ska fullföljas föreslår jag: Ta bort smörgåsarna helt och hållet ur sortimentet (för att inte tala om bakelserna) och ställ upp en skylt: Av populära hälsoskäl serverar detta kafé numera endast grönt te, vatten och grovt bröd utan pålägg. Få se hur bra det går.
Det hade kunnat sluta just där, men icke. På nästa norrköpingskafé såg jag ånyo djupt ner i min smörgås. Fast denna gång inte för att söka efter smör, utan för att fastställa varför det kändes som om jag efter första tuggan hade ett trådigt brett gummiband i käften. Svaret kom snabbt. I smörgåsen låg något som från början säkert var avsett att bli en bit parmaskinka. Ni vet, så där lövtunt skuren, och som smälter i munnen. Om jag så hade suttit kvar i en vecka med den där biten i munnen hade den fortfarande inte smält.
Orsak: Skinkan var groteskt tjockt skuren. I tron att detta var oavsiktligt frågade jag expediten om man inte kunde få en tunnare skiva. Men det gick inte.
"Kunderna vill ha det så tjockt. De tycker att de får för lite annars" blev svaret.
Hmm. Om alltså kunderna (återigen var jag uppenbarligen inte att räkna som kund) vill ha felskuren parmaskinka så ska de få det. Att varenda charkuterist vet att skinkan i fråga ska skivas tunn har uppenbarligen ingen betydelse. Man ger folk vad folk vill ha. Efterfrågan styr utbudet.
Men dessa destruktiva mönster kan brytas. Exemplet stavas Marabou mjölkchoklad. Numera säljs den även i Sverige med en kakaohalt på 30 procent, trots att Marabou för några år sedan ansåg det vara omöjligt.
Enligt EU-normer ska chokladkakor innehålla minst 30 procent kakao för att få säljas som chokladkakor. Allt för att inte snedvrida konkurrensen och få tillverkarna att hålla en viss minimistandard. Men Marabou stretade emot och fick också igenom kraven på undantag just med hänvisningen att svenskarna inte skulle köpa mjölkchokladen med högre kakaohalt. 25 procent fick duga, hette det. Orsaken var väl snålhet eftersom kakao är en, i sammanhanget, dyr produkt.
Men nu är undantagens tid förbi. Och som genom ett trollslag har kakaohalten höjts till 30 procent. Och mig veterligen, så har svenskarnas chokladhunger inte avstannat i någon större omfattning. Frågan är nu bara om det ska behövas EU-normer och flera års tjat för att få smör på smörgåsarna och tunnskivad parmaskinka.
Så jobbar vi med nyheter