Urspårat
Foto:
Om det blev någon symaskin? Nej. Annat kom i vägen, vad minns jag inte ens i dag. Men någon gång ska jag skaffa symaskin. En annan dag...
Jag vill också skaffa en borrmaskin. För det har jag inte heller någon. I mitt huvud har jag planerat hur vi ska hänga upp tavlor och diverse andra saker på väggarna i lägenheten som vi flyttade in i för drygt ett år sedan, jag och sambon. Ja, någon tavla har vi allt hängt upp, men i sovrummet är väggarna kala. Sedan ett år tillbaka, alltså. Men vi saknar ju borrmaskin, har ursäkten hela tiden varit. Alltså dags att bli vuxen och skaffa en sådan. Någon gång. En annan dag...
Frågan är när man egentligen blir vuxen? Jag borde nog räknas som det sedan många år tillbaka om man ser till min ålder. Men vissa saker som tyder på vuxenhet saknas ännu i mitt liv. Som en symaskin och en borrmaskin. Men jag har en alldeles egen tvättmaskin. Fast det räknas nog inte som vuxentecken. Det är mer ett lathetstecken, den lata ungdomen.
Någon som inte är vuxen, fast hon kanske borde vara det om man ser till hennes ålder, är Amelie i filmen Amelie från Montmartre. Filmen såg jag för någon vecka sedan och den var precis så där bra som jag hade föreställt mig den. Till Norrköping verkade den inte hitta så jag tvingades besöka grannstaden med ett betydligt bättre filmutbud. Har inte filminköpare fattat att även Norrköpingsborna skulle vilja se en och annan kvalitetsfilm som ej är Hollywoodtillverkad någon gång då och då? Tack och lov att Harlekinen finns.
Tillbaka till filmen. Amelie hade en mycket speciell uppväxt vilket ledde till ett speciellt sätt att leva som vuxen. Hon har en stundtals lite naiv syn på människor och världen och allt blir inte riktigt som hon skulle vija att det blev. Som hon naivt trodde att det skulle bli. Som det är när man är vuxen.
Alla Parisminnen svämmade över mig när jag såg filmen. Hösten 1999 bodde jag där. Då ansågs jag inte som vuxen när jag bodde inneboende hos Madame. Det var som att flytta tillbaka hem till föräldrarna igen fast tusen gånger värre. Det var tjat och gnat om att städa ordentligt och jag var tvungen att rapportera när jag skulle komma hem på kvällen. Det har jag inte behövt göra på bra många år.
Så jag är nog vuxen... trots att jag inte har en symaskin.
Så jobbar vi med nyheter