Urspårat

Vart har alla brevlådor tagit vägen? Häromdagen var jag så pass omodern att jag tänkte posta ett brev på en sådan där gul brevlåda som det fanns ganska gott om en gång i tiden. Som vanligt valde jag att gå till den, från min bostad räknat närmast belägna lådan, vilket innebär en promenad på cirka 150 meter. Där fanns det inte längre någon brevlåda. Då det inte längre gick att lägga brevet där jag brukade, begav jag mig till det numera nedlagda kontoret vid Norr tull. Inte heller där fanns det någon låda. Nu finns det dock något nytt och modernt som heter Kassaservice. Dom måste väl ändå ha en låda att stoppa brev i, tänkte jag. Tro det eller ej, men inte ens där fanns någon gul låda. Posten hade tydligen effektiviserat. En ganska smart effektivisering, om jag får ha en åsikt. Om det inte längre finns några brevlådor att stoppa breven i vad ska man då med Posten till? När ingen längre skickar brev (för att det inte längre går att hitta en brevlåda) är det ju ganska svårt att motivera ett postväsende av samma omfattning som vi tidigare varit vana vid. Meningen är väl att man ska skicka e-mail. Var finns valfriheten som det pratas så mycket om?
De som inte har någon dator kan ju snart lika gärna använda sig av flaskpost. Det kanske vore något för både Posten och glasåtervinningen att tänka på. Med något slags skräppostfilter nere i hamnen kunde man ju sortera både post och glas. Att använda Motala ström som en enda lång brevlåda och glasåtervinningsbehållare vore väl praktiskt. Släng i flaskposten var som helst i strömmen bara. Man behöver vare sig leta efter gula lådor eller gröna återvinningsbehållare. Ingen behöver heller åka runt för att tömma dem heller, transporten blir på så vis gratis. En enda stor post- och återvinningsterminal i hamnen är allt som behövs. Miljövänligt skulle det ju även bli.
Måste verkligen allt skötas via nätet? När det gäller brev, beställningar, betalning av räkningar och så vidare finns ju knappast några alternativ längre. Vi lever i en underlig värld. Man är inte mycket mer än en påpassad konsument som dessutom ska sköta Postens och bankernas jobb själv, trots avgifter på betalkort och transaktioner med mera.
Nyligen var jag i Amsterdam, en på många sätt underlig stad. En av alla underligheter som jag drabbades av var ett välkomstmeddelande på min mobiltelefon. Knappt hade jag och kompisen klivit ut på Amsterdams gator innan det pep på våra mobiler. Vi var hjärtligt välkomna till Amsterdam och de önskade oss en trevlig tid där. Efter artighetsfraserna följde reklam, givetvis... Denna totala kontroll av en människas förehavanden, uttag och betalningar med kort och så vidare, får mig att bara vilja stänga av mobilen, datorn och att inte anlita några banker. Den 25:e är det jag som ber om lönen i ett kuvert. Räkningarna betalar jag via flaskpost och det som blir över stoppar jag i madrassen.