Urspårat
Foto:
Det har varit tätt mellan cirkusbesöken på sistone och femårige sonen och jag har i trevligt sällskap besökt både Cirkus Scott och Brazil Jack och ätit sockervadd och popcorn tills det sprutat ur öronen.
Cirkus Scott var proffsigast, inte minst med det häftiga Dödshjulet där fem motorcyklar med dödsförakt körde runt, runt i olika slingor.
Brazil Jack, ja, där var det väl hästarna som var bäst, när de stegrade sig och sparkade med hovarna i luften. Balettflickorna däremot har vi fortfarande inte förstått vad de hade på cirkus att göra. Döende svanen på cirkus, varför???
Men allra roligast var den lilla, lilla småtöntiga cirkus vi såg i somras vid besök hos släktingar i Norrland, utanför Umeå, med en cirkusdirektör i illasittande kostym, en orkester bestående av öststatsmusiker som tappade ljudet ibland när elsladden lossnade och artister som alla hade minst tre olika uppgifter under kvällen, i olika skepnader. Den korpulente unge fotjonglören (!) var också clown och han som hade hand om hästarna kunde uppvisa en imponerande talang för att kasta lasso och träffa rätt med knivar och små yxor längs konturerna av kroppen på sin kvinnliga assistent. Tänk att i det läget ha en dålig dag...Ooops. Kort sagt: det var cirkus det!
Hemma läser vi just nu om Nalle Puh, den filosofiska björnen med Mycket Liten Hjärna och hans ivrige och lojale vän lille Nasse som blir skär om nosen när han rodnar. Och så förstås den evige pessimisten åsnan Ior som inte tror att någon vill umgås med honom och som egentligen inte vill umgås med någon alls när det kommer till kritan. Tiger han skuttar och jakten på Heffaklumpar går vidare. Sjumilaskogen är en värld i miniatyr som känns trygg att vistas i, när det är elände ute i världen.
Och regnet faller ned, tiddelipom.
Så jobbar vi med nyheter