Urspårat

Sanningen är att man är en slav. En slav under ett förtryck som stjäl de bästa åren av ens liv. Inte lär man få någon medalj i himlen för att man fogar sig och knegar på heller. Nu är det inte särskilt synd om mig. Jag har ett fast jobb, som dessutom är intressant, utvecklande och omväxlande.
Allt är bara så inrutat och förutsägbart. Inte själva jobbet, men livet. Jobba, jobba, jobba och sedan 5 veckors semester. År efter år. Så rullar det på till pensionen (förhoppningsvis?). Då ska man vara en glad pensionär och kunna leva på sin pension. Om den inte har spekulerats bort på något sätt som ekonomin inte kunde förutse, eller göra något åt.
En del har inget jobb alls. Andra svälter. En del använder hela världen som lekstuga. Lägger ned en fabrik här och en där, för att sedan starta en någon annanstans där folk tillverkar samma saker, men för hälften så mycket i lön.
För vissa är världen som en stor lyxkåk där man förflyttar sig mellan de olika rummen lite som man vill. När man vill. Lite skit i hörnen finns det väl. Lite ohyra också för den delen. Blir det alltför störande möblerar man bara om lite.
Jag vill inte ha 5 veckors semester en gång om året fram till min pension. För att jag ska gå med på det vill jag ha ett liv till. Ett liv att leva. Ett liv utan doku-såpor, McDonalds och golfbanor överallt. Förlåt, alla golfare, hamburgerälskare och er som gillar offentlig mobbning (fast mobbning är så fel i skolan eller på jobbet). Ni har ju ert roliga nu.
Jag beställer även ett liv utan betyg i skolan. De som skulle ha fått höga betyg kan väl vara glada och känna sig duktiga ändå, men de som skulle få de låga skulle ju slippa att bli ledsna och tro att de skulle vara sämre människor bara för det.
Kärnkraft kan jag gärna vara utan också. Det blir så mycket avfall att ta hand om. Strålningen sitter i så länge att den skulle vara farlig även under mitt nästa liv. Farligt är det även med kärnvapen, så de plockar vi bort med en gång. De är ju totalt livsfarliga. Annars är jag ju inte direkt förtjust i miljöförstöring, rasism eller i krig heller för den delen. Orättvisorna får vi inte glömma. Jag har hört att de inte är särskilt bra. Reklam mitt i program och filmer är något jag bara retar ihjäl mig på. Bort med den också.
Hur allt det här ska genomföras har jag faktiskt inte den blekaste aning om, men nu har jag lagt in min beställning. Jag har inte tid att göra något åt det själv. Jag måste nämligen jobba, jobba och åter jobba. Ibland är det faktiskt så stressigt att man bara hinner slänga i sig en hamburgare mellan jobben. Väl hemma fastnar man alltför ofta framför teven och tittar på någon dålig, människoförnedrande doku-såpa.
Fattas väl bara att man börjar spela golf som pensionär.