Urspårat
Foto:
Håkan Hellström har även tidigare anklagats för att plagiera andra artister. Flera gånger han helt sonika översatt hela textrader från framför allt The Smiths till svenska. Förbannade tjyv, tycker många. Vissa har gått så långt som att peka ut Håkan som en bluff, oförmögen att skapa någonting själv.
Jag har faktiskt lite svårt att uppröra mig. Om en skiva får mig att hoppa högt av glädje, spelar det mindre roll om låtskrivaren plagierat något. Om en låt får mig att dansa mig svettig, kvittar det vad kompositören kan ha tagit intryck av ner han eller hon skrev låten. Det enda som egentligen har någon betydelse måste ju vara huruvida musik berör. Om ja - är det bra. Om nej - är det inte bra. Alldeles oavsett copyright-lagar.
Att singeln drogs in är självklart mycket tråkigt. Jag har inte hört "När jag ser framåt", vet alltså inte om den är något att hänga i granen, och nu kommer jag antagligen aldrig att få göra det.
Debatten får mig att fundera. Kan man äga musik, på samma sätt som man kan äga en cykel, ett hus eller ett par skor?
När jag skriver den här krönikan gör jag det till tonerna av piratkopierad musik. Med hjälp av en ganska omodern dator och en internetuppkoppling har jag fått fantastiska möjligheter att upptäcka musik som jag kanske aldrig hade stött på annars, med tanke på vad en skiva kostar i dag. Med priser uppemot tvåhundra spänn kan knappast någon bli förvånad över att fem miljarder musikfiler (enligt beräkningar från sådana som är duktiga på beräkningar) laddats ner det senaste året. Det hela sker till skivbolagsjättarnas stora förtret.
Den populära sysselsättningen nedtankning av musik är troligen olaglig. Om jag förstått saken rätt är det inte helt utrett om verksamheten är att betraktas som kriminell. Jag lär hur som helst inte hamna i domstol, trots det offentliga erkännandet (hoppas jag!).
Eftersom jag gillar musik, tycker jag naturligtvis att det är bra om dylik konstyttring kommer många till dels. Jag tror helt enkelt att människor mår bra av att lyssna på musik.
För att citera drogliberalerna (inga liknelser i övrigt): legalize it!
Man hör aldrig vare sig författare eller politiker förfasas över biblioteken och att vanligt folk kan läsa böcker, helt gratis. Tvärtom tycker man att det är positivt om många människor besöker biblioteken. Något liknande borde kunna ordnas för musik. Det kostar naturligtvis pengar att producera musik, det inser jag. Inte så mycket pengar i och för sig, men litegrann. Denna kostnad skulle kunna erläggas ungefär som tv-licensen. Med betald licens får man ladda ner hur mycket musik man vill. Vi får lyssna på mer musik, berikas som individer, och världen blir lite bättre. Fantastiskt, eller hur!
Tills musikrevolutionen blir verklighet har jag bara en uppmaning kvar att skriva: piratkopiera mera!
Så jobbar vi med nyheter