Urspårat
Carolina Häggkvist
Foto:
- Jag är positiv, effektiv och en klippa på att samarbeta.
Tystnad. Fuktfläckarna spred sig längs med mina armhålor. Som tur var doldes de av kavajen. Jag hade förberett mig och klätt upp mig. För att vara på samma nivå. Det ska man göra. Man får absolut inte komma i jeans, för det ser slafsigt ut. Att man sen faktiskt är slafsig de andra 364 dagarna om året spelar ingen roll.
- Jag är flexibel, socialt kompetent och mycket stresstålig.
Tystnad. De oanvända pressvecksbyxorna kliade. Var det dumt att jag hade sagt mycket stresstålig? Det kanske lät som motsatsen... att jag blir stressad för minsta lilla? Jag slickade mig om läpparna samtidigt som jag tänkte: sluta slicka dig om läpparna!
- Jag är noggrann, tålmodig och kreativ.
Fyra personer för att genomföra en anställningsintervju rörande ett föräldravikariat. De måtte ha blivit galna. Fått storhetsvansinne. Som Napoleon. Han hade visst det, läste jag någonstans. För att kompensera en tre centimeter lång penis, enligt ryktena. Eller kort, kanske man säger..? Undrar vad personerna runt bordet... stopp!
Hjärtat trummade vilt i bröstkorgen medan jag koncentrerade mig på att se positiv, effektiv, samarbetsvillig, flexibel, socialt kompetent, mycket stresstålig, noggrann, tålmodig och kreativ ut. Vilket jag gjorde genom att le och flacka med blicken.
Så gick de till attack.
- Vad gör du om fem år?
- Långa resor och sena kvällar, hur ser du på det?
- Alla människor har negativa egenskaper, vilka är dina?
De korrekta svaren hade varit: Inte en aning, fy fan och djävulskt morgontrött. Men det sa jag naturligtvis inte. Istället bet jag mig i insidan av läppen så hårt att jag kände blodsmak.
- Jag älskar att pendla. Och jobba sent. Och över. Jag behöver ingen lunch och inga raster. Det är klart jag förstår att ni inte har råd med minimilönen det första halvåret. Om fem år kommer jag förhoppningsvis att vara... ja här, ha, ha.
Desperat försökte jag tänka ut en negativ egenskap. Att jag är mänsklig? Nej, något sådant fruktansvärt kunde jag inte avslöja. Säger man att man inte har någon dålig egenskap vittnar det om dålig självinsikt. Men man får bara säga en negativ sak om sig själv och den ska vara baksidan av sina positiva egenskaper. Var det inte så det stod i den där jobbsökarboken..? Men baksidan av socialt kompetent blir ju socialt inkompetent... eller? Jag fick lust att hyperventilera. Det stod också att det enda som är värre än att svara fel på en fråga är att inte svara alls. Därför sa jag:
- Öhh..
De kontrade med det traditionella:
- Vi hör av oss.
På vägen hem kände jag tacksamheten spritta i kroppen. Jag skulle troligtvis inte få jobbet, men jag hade ju åtminstone fått gå på en intervju.
Så jobbar vi med nyheter