Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Urspårat

Foto:

Kultur och Nöje2002-09-24 00:00
PATRIK SELSFORS
Hur väljer egentligen människor musik nuförtiden? På listorna ligger hit- och danssamlingar i topp och ute på krogarna spelar coverband varv efter varv med gammal skåpmat. Krogägarna kunde lika gärna sätta på en cd, då fick man i alla fall originalen och dessutom på lägre volym. Det har spridits någon slags dansbandskultur men med en rockfernissa. Men trots att ett genomsnittligt coverband aldrig skulle komma på tanken att jämföra sig med något så lågt som dansband är det ju i allra högsta grad jämförbart. Många dansband skriver ju till och med sina låtar själva.

Även pop- och rockgrupper i allmänhet låter ju som coverband. 70-talet har varit inne länge, nu kommer 80-talet. Och då försöker man låta så. Man spelar en sorts covers på en genre med varierande resultat. Det är mycket omtugg om man säger så. Sedan har vi alla dessa gamla band som återförenas och spelar covers på sig själva. Man försöker låta som man gjorde för 30 år sedan, förhoppningsvis är alla medlemmar kvar men det behöver inte vara ett krav. Sen kan man förutom att göra covers på sig själv göra lite covers i allmänhet, som Smokie häromåret. Väntar man ett halvår kan man gå ut på krogen och höra ett lokalt band spela covers på covers av till exempel Smokie som spelar covers till och med på sig själv. Originalitet vinner alltid....

Här vill jag återknyta till den svenska dansbandskulturen. Jag råkade ha på Gold 105 en sen lördagskväll och hörde då ett gäng dansbandslåtar och slogs av en sak. Det svänger ju inte ett dugg! Den svenska dansbandskulturen sägs ju vara unik i världen på olika sätt men en sak står klar, för att vara dansmusik svänger den märkligt lite. I alla upptänkliga kulturers dansmusik svänger det, det bubblar, det rycker till och med i mina ben vilket inte vill säga lite. Men i svensk dansbandsmusik är det raka noter, ta-tatte taa taa. Inga synkoper, inga lyft, inga intrikata rytmer. Stel och fyrkantig som en...... ja, svensk.. Märkligt det där.

Här vill jag slå ett slag för originaliteten! Varför finns det inte ställen att spela på för lokala band som försöker hitta egna uttryck? Varför verkar det som om människor inte är intresserade av ett lokalt musikliv längre? Detta är en paradox eftersom musik betyder väldigt mycket för de flesta människor. Har vi inte tid att gå ut och lyssna på grupper längre? Vill vi bara ha upprepningar? Igenkännandets nickande och inga obehagliga överraskningar? Det är dags för en ny musikrörelse som växer upp underifrån. Den behövs nu!
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!