Urspårat
Foto:
Varje rörelse kräver noggranna förberedelser men är ändå plågsam.
Gommen är torr som Sahara - trots att jag gjorde mitt bästa för att förhindra just det i går.
Och då har vi inte ens kommit till den pulserande, vämjeliga värken i skallen.
Jag är bakis. Att över huvud taget komma på tanken att skriva en krönika är antagligen totalt befängd. Men jag ska ändå göra ett försök att fullfölja.
Beteendet under inverkan av baksmälla kan vara mycket intressant. Alla manövrer går ut på att försöka lindra syndromet bachis fyllos. Dricker jag två liter vatten, kanske det går över? Längre tids intensiv tandborstning med rikliga mängder Pepsodent? Kanhända är långvarig duschning av pannan rätt metod? Och borde inte den smärtstillande tabletten snart börja göra sitt jobb - att stilla smärtan?
Till slut tvingas man ändå inse den, bokstavligt talat, mycket plågsamma sanningen - ingenting hjälper. Möjligen frånsett att vända bakfyllan till en framfylla, vilket sällan känns särskilt frestande, finns det inte någonting som kan sätta stopp för nuvarande tillstånd. Något märkligt kan tyckas att det inte finns någon lättillgänglig, fungerande bakis-medicin. Jag menar, det var mer än trettio år sedan vi gick på månen. Hos de alkoholproducerande företagen torde dessutom intresset för att lindra befolk- ningens hangover vara stor. Ur folkhälsosynpunkt är det nog däremot tur att flaskans innehåll har dessa negativa sidor.
Hur som helst. Efter en tids föga fruktsamma försök att få stopp på plågan, och insikten att det enda raka är att vänta ut densamma, kommer man kanske på tanken att springa/gå/krypa ner till den lokala jour-butiken. Detta för att inhandla passande måltid, förslagsvis bestående av kexchoklad och jordnötsringar.
På vägen tas en titt på plånboken. Så när som på några kvitton, undertecknade med undertecknads namn, sämre skrivet desto närmare stängningsdags papperslappen är tidsdaterad, är den - tom.
Det är nu nästa fas träder in: vad-i-helvete-gjorde-jag-i-går-egentligen-fasen. De förhoppningsvis (?) inte så fragmentariska minnena kan vara kul, halvkul eller inte kul. Dessa kan förstärkas och förvärras av exempelvis ett oförklarligt skrapsår på handen, en ankare-tatuering man aldrig sett tidigare på den egna överarmen, eller tre dvärgar som sover i farstun och sömnpratar högljutt på något obekant slaviskt språk. Under alkoholens inverkan händer det som bekant att man göra saker man kan komma att ångra senare.
Allt detta - huvudvärken, pengaflödet och så vidare - borde göra till och med den mest inbitna krogbesökaren avskräckt från framtida bläckor. Från och med i dag, säger jag till mig själv, ska jag nöja mig med Bingolotto och pizza på lördagarna.
Dessvärre är detta ett löfte som nog inte kommer att infrias. Bakfyllan är glömd lika snabbt som den kom. Vi lär oss av våra misstag heter det visst. My ass, säger jag.
Nej, nu ska jag lägga av telefonluren, dra ner persinnerna och gå och lägga mig. God natt - vi ses nästa helg.
Så jobbar vi med nyheter