Urspårat
Vi firade av en medarbetare som nyligen slutat hos oss. Han bor i Linköping. Eftermiddagen inleddes hemma hos denne framför tv-apparaten med fotbollsmatch. Kvällen fortsatte med god mat och dryck innan allehanda lekar och spel stod på dagordningen. Mätta och belåtna beslöt vi oss sedan för att gå ut på krogen. Efter en öl på det första stället bestämde vi oss för att bege oss till ett annat. Där var det givetvis kö. Några var på grund av all flytande förtäring tvungna att avlägsna sig från kön en stund. Väl tillbaka fick de sedan inte ställa sig på samma ställe, vilket nu var detsamma som ända framme vid porten. På vakternas uppmaning var det sist i kön som gällde. Då beslutade de sig för att gå någon annanstans. Jag däremot, som hade träffat så trevliga människor under tiden, bestämde mig för att gå in.
<B>Refrängdags</B>
Nåväl, efter en lyckad kväll var det så dags att tänka på refrängen. Timmen var minst sagt sen, så kollektivtrafik var inte att tänka på vad det gällde min hemfärd till Norrköping. Taxi var ju ett alternativ, men det är ju ingen sport att åka taxi. Som den sanna miljövän jag är tänkte jag att man kan väl gå hem. Det är ju bara nyttigt med lite motion. Det är också skönt med lite frisk luft till skillnad från krogarnas rökiga miljö. Att det var friskt kan jag lova. Isbeläggningen på min jackas krage vittnade om ett antal minusgrader. Den uppstod från min utandningsluft redan innan jag passerat Mörtlösarondellen. Att hålla ett mycket högt tempo fick bli mitt vapen mot kylan. I tunna byxor och med endast en tunn skjorta under jackan blev det en tuff kamp. Som tur var hade jag en jacka försedd med luva. Den drog jag åt ordentligt över skallen, för någon mössa hade jag inte. Handskar hade jag, men var ändå tvungen att köra ned händerna i fickorna för att inte frysa om fingrarna. Så gick jag ut ur stan och möttes av tystnad och totalt mörker i den kalla natten. Fortfarande i samma höga tempo passerade jag Linghem.
<B>Sol i Gistad</B>
Efter ytterligare ett antal kilometer började det ljusna något. Väl i Gistad möttes jag av de första solstrålarna. Sånglärkan verkade pigg och full av energi där den sjöng över åkrarna. Nu var jag alltså ungefär halvvägs. Dags för paus och intag av matsäck. Den bestod av en 33 centiliters burk Loka citron. Iskall. Iskallt kändes det även att stå och dricka Loka på gamla E 4 i Gistad en tidig söndagsmorgon i mars månad, efter nästan två mils promenad. Det skulle inte förvåna mig om jag är den förste som någonsin har gjort det.
Den fortsatta promenaden mot Norsholm kändes bara bättre för varje meter, för nu började solen värma riktigt ordentligt. Det var då jag kom på det. Det jag mycket väl visste, men bara inte tänkt på. Mellan Melby och Lövstad finns det ju ingen gammal E 4 att gå på. Att ta vägen via Kimstad kändes lite väl ambitiöst och jag tyckte mig inte vara riktigt klädd för att ge mig ut i terrängen, så det fick bli en taxi trots allt.
<B>Kan inte fuska</B>
Jag höll inte hela vägen denna gång, men jag ser det som en liten uppvärmning inför sommaren. Då ska jag gå från Abisko till Sarek. En vandring på cirka 15 mil. Däruppe i vildmarken kan man inte fuska med taxi, men det gick bra från gamla kanalbron i Norsholm.
Så jobbar vi med nyheter