Urspårat
I Finland ler man ofta åt svenskars bastuvanor. Eller sauna som finländarna förderar att säga. För senaste Finnkampen till trots, på bastu-arenan råder finsk totaldominans.
I detta ljus blir det närmast ett självplågaruppdrag att sätta sig i en finsk bastu tillsammans med finländare. Det ligger så att säga ett automatiskt tävlingsmoment, ja till och med konfrontation, i ovan nämnda handling. Bilder dyker upp i huvudet: hårdföra finländare som överlevt finska vinterkriget och piskar varandra med björkris samtidigt som de öser vattenskopa på vattenskopa på eldhärden. Bara för att tycka att det är småmysigt i den 120-gradiga hettan. Samtidigt: tafatta svenskar som ångande flyr samma hetta under att finländarna gapflabbar som bara finländare kan.
Så var alltså grundförutsättningarna när jag samt fyra svenska kamrater försiktigt öppnade dörren till den så finska saunan. Vi tassade snabbt in under tystnad, för här skulle vi minsann inte bli åtlöje redan från början med att hålla dörren öppen för länge. Två andra personer satt redan i bastun.
När våra rumpor väl tagit plats på de heta trälattorna uppstod en tryckande tystnad. För i och med att man pratar har man också avslöjat sin härkomst. Hettan var måttlig, ja till och med överraskande måttlig för svenska mått mätt. Plötsligt tar de två andra ton - på nederländska. Puh, tänkte vi och kunde så äntligen själva börja prata med varandra. Redan denna måttliga hetta fick snart våra holländska kamrater att svettandes och pustandes lämna sportarenan för gott. Men det lugn som då infann sig var bedrägligt. För strax därefter rycks dörren upp och två finsktalande ynglingar med högt tonläge och ölflaska i näven bereder sig plats. Och på något sätt uppfattar de direkt att vi andra inte är finländare. Vi är, till skillnad från dem, ovärdiga att sitta i en finsk sauna. Det syns liksom på blicken.
Och så är det ju det där med språket. Vi utbölingar satt där och kunde närmast svära på att de två finska grabbarna pratade om oss. Och temat var glasklart. Nu ska vi visa svenskarna vad det innebär att sitta i finsk sauna. Det kunde bara vara det de pratade om. Och mycket riktigt, bara någon minut efter att de kommit in började det ösas vatten på aggregatet. Och mer vatten, och mer vatten, och mer...
Men så fort allt vatten var påöst och därmed värmeeffekten plötsligt kraftigt påökt, lämnade finländarna bastun. Kvar satt vi och svettades. Går vi ut nu, tänkte vi högt, är slaget förlorat. Sitter vi kvar, så dör vi. Inget av de två alternativen kändes speciellt tilltalande.
Men värmen tog ut sin rätt och en efter en lämnade vi snöpligt bastun. Och då kom finländarna tillbaka - och öste på mer vatten. Då fann även den siste av oss det för gott att retirera. Samtidigt som de två finländarna skrattade högt. Åt oss förstås. I alla fall tror vi att de gjorde det.
Så jobbar vi med nyheter