Urspårat
Patrik Selsfors
Foto:
Det här är väl förmodligen en förädling av den mera omedvetet "sämsta"-trenden som har gått att följa i ett antal reality-serier på senare år. Vi tv-tittare har engagerat oss i de där som inte hjälper till, som inte kan tända eld och är fullständigt okapabla att visa några sociala färdigheter. Men nu är det alltså dags att dra det till sin spets. Vi tävlar helt enkelt om att vara sämst inom ett område och som tittare kan man gotta sig åt att "ja, jag är nog ingen höjdare men så där usel är jag i alla fall inte!!".
Det där öppnar upp helt nya och intressanta vyer. Att vara bäst är ganska enkelt, rent formellt sett, man ser till att vara bäst på att vara bäst. Du ska prestera så bra du kan. Ett exempel: Att hoppa så långt som möjligt är helt enkelt en fråga om att springa fort, ta avstamp, helst ha bra hoppteknik och svepa iväg så långt som möjligt. Men att hoppa kortast? Noll är ju ofrånkomligen den undre gränsen, rimligen borde ett kort-kort hopp där hälarna vidrör plankan vara det ultimata sämsta-hoppet. Alltså krävs medveten list och taktik för att vara sämst. Det duger inte att bara vara lite spontan-dålig.
Så vad mäter man egentligen i dessa "sämst"-program? Den som först blir utslagen i en sådan tävling borde alltså rimligen vara sämst på att vara sämst, eftersom han är för bra för att vara tillräckligt dålig men samtidigt otroligt dålig på att anpassa sig till dessa nya regler. Å andra sidan måste den slutliga vinnaren av tävlingen, alltså den sämste, vara sämst på att vara sämst på att vara sämst. Ni känner själva den pockande frågan. Vem är då sämst på att vara sämst på att vara sämst på att vara sämst? Ja, sämst är ju "vinnaren" och därmed bäst på att vara sämst. Absolut sämst är den som är sämst på att vara sämst för han är ju egentligen den som är bäst vilket inte är eftersträvansvärt i detta sammanhang. Den som är sämst på att vara bäst på att vara sämst är den som är för bra, alltså den som vi hädanefter betecknar som sämst p a v sämst. Och den som är sämst p a v sämst p a v bäst p a v sämst är här den som faktiskt är sämst. Härav följer helt logiskt att den som är sämst p a v sämst p a v sämst p a v sämst helt enkelt är den som är bäst, d v s den som är sämst på att vara bra. I ordets egentliga mening alltså.
Hur denna serie kommer att gestalta sig återstår att se. I sämsta fall blir den en besvikelse, i bästa fall en studie i mänsklig uppfinningsrikedom för att nå uselhetens klimax. Förresten kvittar det väl, sämst vinner, som vanligt. Eller bäst. Eller...
Så jobbar vi med nyheter