Urspårat
Magen liksom vek sig inåt. Inåt och sedan över. Jag fattade inte direkt att det var min egen hud. Första tanken var att tröjan veckat sig eller att kalsingarna på något sätt jobbat sig uppåt.
David Iwung
Foto:
Men det var samma sak. Magen in och sedan över.
Min första bilring var ett faktum. I alla fall min första kraftiga antydan.
25 bast och med ett extra lager hud, det kändes åtminstone som tio år för tidigt.
Leendet på mina läppar sa bara halva sanningen. I sinnet grät jag och var inte speciellt stolt över mig själv.
Tre år på Folkbladet var tre år där antalet festtillfällen tredubbelt överskred antalet träningspass.
Självklart svarar kroppen med att säga: Färdiglekt. Ta tag i ditt liv nu.
Jag kan inte i ord beskriva matvanorna som existerar på tidningens sportavdelning.
Det enda som påminner om kostcirkeln är just cirkeln - på begynnande runda magar.
Nej, det är inte ett dåligt försök att skylla i från sig på mina kollegor. De ansvarar för sin egen hjärtinfarkt.
Jag kan bara styra mitt eget kolesterolvärde och vad jag väljer att stoppa i munnen.
Insikten med den egna rullande magen är ett knappt år gammal.
Inte har jag börjat att ta tag i träningen för det. Jag accepterar inte heller att antydan till bilring kan bli bilring.
Och snart en ny bilring.
Men det är så satans svårt och sätta i gång. Att ta på löparskorna, byta om, ta trapporna ned och plåga kroppen i 20 minuter med ett löppass.
Det är så satans lätt att göra det i morgon i stället.
Det finns tröjor i min garderob som jag har lagt åt sidan, de åker inte på förrän jag är i form.
De skulle fungera som en sporre att börja träna men har inte fungerat. Jag har lovat, svikit och lurat mig själv.
I morgon blir "när det är varmare". När det blir varmare blir "när det inte är så varmt".
Matvanor är svåra att ändra, jag tror ärligt talat att jag är beroende av flott. Doften av stekos får det att vattnas munnen. Jag tröttnar aldrig på snabbmat och trivs själv inget vidare i köket.
Rullmagen borde varit ett varningstecken. Jag skulle halka runt med löparskorna på nu.
I stället för att raljera över min egna svaga karaktär skulle jag proppa käften full med frukt, trycka kaffet åt sidan och fundera på vilken fiskrätt jag ska avnjuta i kväll.
Äh, vad fan jag tar det i morgon i stället.
Så jobbar vi med nyheter