Urspårat

Dags att se över dina tänder! Det tyckte min tandläkare, som därför skickade mig ett kort med den hälsningen. Framsidan pryddes av en stor gapande mun samt några lustiga figurer, vilka med hjälp av bland annat skurhink, ficklampa och en stor borste tog sig an den stora gapande munnens tänder.

Några dagar efter att min kallelse damp ned i brevlådan drabbades jag av en märklig dröm. Man skulle nog utan överdrift kunna säga att det var en riktig mardröm. Jag satt nämligen på jobbet och snackade fotboll med Folkbladets sportchef när han plötsligt lät informera att tandvård var något som var avskaffat. I gammal bemärkelse vill säga. Nu var det nya tider, så varje arbetsplats fick därför sköta sådant själva.
Innan jag visste ordet av slet han fram en tandläkarborr och uppmanade mig att gapa samtidigt som han, väldigt tyst och lite i förbigående, småskrattande talade om att bedövning och fyllning hade man sparat in på.
- Gapa nu för helvete! Inget tjafs nu, sa han med betydligt myndigare stämma då jag tvekade. I samma ögonblick fick jag syn på själva borret. Det hade en diameter på cirka 15 mm. Han tänkte med andra ord fräsa bort hela tanden på mig, utan någon som helst bedövning, mitt uppe på Folkbladets sportredaktion. Jag kan inte förstå varför jag drömde så. Jag har nämligen aldrig varit rädd för tandläkaren.

Kenneth, som sportchefen för övrigt heter, var jag däremot lite rädd för i början. Där gällde det att inte missa några jobb eller att plåta fel spelare. Då fick man själv, och alla andra på redaktionen, höra detta klart och tydligt. Han är nämligen en man med enorma röstresurser, vilket han inte är sen att bevisa när han finner det befogat. Det kanske är där skon klämmer. Jag är helt enkelt räddare för att gå till jobbet än till tandläkaren.
Nyligen var det till och med tal om att jag inte ens skulle få gå till jobbet. Jag och de andra fotograferna skulle bli utelåsta på grund av konflikten mellan journalistförbundet och tidningsutgivarna.
Förstår inte varför arbetsgivarna ska hålla på att bråka med oss. De borde väl vara snälla och värna om sin personal istället. Om man trivs, mår bra och känner sig behövd arbetar man ju också bättre, vilket borde ligga i allas intresse. Nu är det dessutom jul snart.
För barnens skull får man hoppas att jultomten inte blir varslad om lockout. För egen del är jag glad att folktandvården fortfarande finns kvar. Där har jag alltid blivit insläppt och känt mig välkommen. I år fick jag beröm också.