Urspårat: Bland vassa armbågar och ha-begär
Jag erkänner, jag var där! Jag var en av alla dom som svettades och armbågade mig fram för att sno åt mig nåt av det som serverades. Ja, nu handlade det inte om nåt att stoppa i sig utan nåt att sätta på sig. Kläder av Viktor&Rolf, eller Rolf&Viktor.
Vem är egentligen vem av det där holländska designparet som nu fått äran att göra en kollektion till H&M?
Ärligt talat hade jag aldrig hört talas om dom. Förra året var det Stella McCartneys kreationer som sålde slut på ett kick. Det missade jag helt. Men året innan, när den allra första superdesignkollektionen signerad Karl Lagerfeldt lanserades, slank jag in i klädvaruhuset en dag för sent.
Trots det hittade jag en svart fluffig blåsa som jag har använt massor. Jag kom t o m över ett par såna där fräna svarta solbrillor som Karl Lagerfeldt själv bar i reklamen för kollektionen.
Att Viktor & Rolf skulle skapa ett större sug än gamle Kalle hade jag nog inte riktigt trott. Nu är ju inte jag nåt klädfreak egentligen, men trots det fann jag mig cyklandes en omväg på morgonen då V&R- kläderna skulle släppas, för att kolla öppettiderna.
Redan 8.30 satt en tjej där på en tältstol och huttrade. Det skulle hon göra fram till kl 10 sa hon glatt. Nu drabbades även jag av måste-ha- begär. Varför då, jag hade inte ens sett kollektionen?!
Jag kom tillbaks precis när dörrarna till butiken öppnades och såg folkhopen som liksom sögs in i lokalen. Slurp. Den tid det tog att låsa cykeln, 30 sek, var nog för pirayorna att sluka allt. Det var helt tomt på klädställningarna. Nästan...i ögonvrån skymtade jag nåt svart. I trängseln lyckades jag få ut armen och nå smokingkavajen. MIN storlek. Wow! Jag såg avundsjuka blickar och signalerade triumferande DEN HÄR ÄR MIN.
Sen upptäckte jag den lååånga kön till provrummen och insåg att många plagg säkert skulle hängas ut igen. Likt en hyena väntade jag in mitt byte. Men jag var inte ensamså fort ett plagg kom tillbaks blev det huggsexa om det. Bredvid mig stod en kvinna som glad i hågen lyckades slita till sig ett par byxor. Men leendet försvann när hon såg storleken. Hon sträckte ut armen och sa "har du 38"? Yes, byxorna hörde till kavajen och plötsligt hade jag en designad smoking med hjärtformade knappar. Hur gick det till? Jag som inte skulle ha nåt. Och hur kan man känna lycka över nåt man inte ens visste att man behövde? Strange. Tjejen som köade ute i 1,5 timme då? Jo, henne mötte jag i kassan pratandes i mobilen. "Jag klarade uppdraget" sa hon. Framför henne låg Viktor&Rolfs brudklänning. Ibland är det ändå värt att trängas och armbåga sig fram i livet, det ska jag göra nästa år också!
Så jobbar vi med nyheter