SS-officeren Hans Landa i Inglorious Basterds, redan något av en klassisk filmskurk, blev ett internationellt genombrott för den österrikiske skådespelaren Christoph Waltz. Nu spelar han en annan klassisk skurk, den falske och makthungrige kardinal Richelieu.
Det gör han mycket bra, och med små medel dessutom. Han är nog den enskilt bästa anledningen att se den senaste filmen efter Dumas´ berömda 1800-talsroman om hovintriger och krigshot i 1600-talets Frankrike.
Waltz får oväntat stark konkurrens av Milla Jovovich som Milady, kardinalens opålitliga ombud i hans smutskastning av drottningen av Frankrike. Hennes porträtt av kall, listig egoism och ständig förrädiskhet matchar mer än väl Waltz´ skådespelarkonst. Jovovich överraskar, kort sagt, efter en karriär som övermänsklig hjältinna i Resident Evil-filmerna.
Överraskar gör också Orlando Bloom, lite av ett lyckokast som arrogant, oljigt leende engelsk hertig; en helt annan typ än hans ädla hjältar i Pirates of the Caribbean och Sagan om Ringen. Och Mads Mikkelsen ser riktigt bra ut som den enögde, ruskige och livsfarlige kapten Rochefort.
Den här musketörfilmen erbjuder våld och hiskligt överdrivna bildvinkar och fototrick i modern stil, plus dödsfällor och bestyckade luftskepp, som hämtade ur en Indiana Jones-film. Fast förebilden är nog främst Johnny Depps piratfilmer.
Tilläggen ges utrymme på enstaka ställen, men själva handlingen är rätt så oförändrad. Så musketörernas personligheter, miljöerna och händelserna ser ut som de brukar göra i musketörfilmer, bortsett från 3D-tekniken med dess djupeffekt.
Ändringar av den här sorten är inte så nymodiga som de verkar. I 1970-talets musketörfilmer fick slapstick och lättsam självdistans stort utrymme. Det blev riktigt bra, och det mönstret följer man klokt nog även i den här filmen.