Uno träffar helt rätt
Artister: Uno Svenningsson & Daniel LindströmPlats: Louis de Geer-hallenPublik: 502 personerBetyg ****
Rutin blandat med ungdomlig entusiasm. En kombination som brukar vara lyckad i många sammanhang; även denna söndag kväll i Louis de Geer-hallen.
Stark röst
Daniel Lindström inleder starkt i låten "Got to be you". En låt där soul möter rock. Just i det gränslandet trivs norrlänningen bäst. Annars har han en stark röst som bär i de flesta låtar.
När han får ta i lite extra så gör sig rösten bäst. Att han precis börjat sin artistkarriär märks inte alls. Han är trygg på scen. Han agerar säkert och naturligt. Han har också lyckats med konststycket att göra andras låtar till sina egna. Publiken verkar av applåderna att döma längtat efter att se Lindström live. "Coming true" är den som både publiken och Daniel själv är mest hemma i.
Rock och vemod
Uno Svenningsson med band kör igång är det en markant skillnad. Inte i kvalité men ifråga om musikstil. Det är mer avskalad och äkta rock. Unos stämma känns igen. Ljus och lite hes. Texterna är äkta och når fram. Rakt in i hjärtat. Att se Uno Svenningsson är förenat med två ingredienser: rock och vemod. Låtar av lugnare karaktär blandas med det lite tyngre slaget.
Hans styrka är att sjunga vemodiga låtar med en positiv känsla i botten. Hans röst passar för detta ändamål.
Gamla guldkorn
Han väljer flera gamla guldkorn som "Therese", "Tid att gå vidare" och "Vågorna gungar mig". De är enklare och når fram på ett helt annat sätt än hans senare låtar. Mest efterlängtat och uppskattad är "Under ytan". Man kan tycka att Uno borde bara mer rätt fram på scen och ta mer initiativ för att får med publiken. Han är ganska lågmäld och verkar ha svårt att släppa loss men det är bara på ytan. Ju längre konserten pågår desto mer bjuder han på sig själv. Bakom vemodet finns det mycket humor. Han berättar bland annat om sin ångest som är lite speciell. Han får ångest av Janssons frestelse och annat konstigt. Det får publiken att skratta.
Annars är det musiken som ska vara det centrala när Uno är i farten. Han behöver inte en massa tillbehör. Vilket verkar uppskattas av publiken. Någon blir helt till sig och skriker: -Du är fantastisk Uno. Det får man hålla med om. En gedigen och rutinerad insats utan att bli förutsägbar.
Daniel Lindström och Uno Svenningsson är lika som personer. Lugna och trygga individer, som har något att säga från hjärtat. Sällsynt i dagens musikvärld. Tyvärr var det inte många som ville uppleva äkta vara. Louis de Geer var inte ens halvfullt.
Så jobbar vi med nyheter