"En slemmig torsk, en slemmig torsk i en brödrost" sjöng stockholmsbandet KSMB på sitt första album. Refrängen är signifikativ för de utstickande texter som basunerades ut ifrån scenerna runt om i landet, när punken fick fäste i Sverige på 1970-talets senare hälft. Vissa band kunde bildas och repa två gånger innan de gjorde sin första livespelning, där de skruvade upp volymen till max och vrålade allt från att de hatar snutar till att Lill-Babs är världens tråkigaste kvinna. Somliga band existerade bara några veckor och lämnade endast något enstaka liveframträdande efter sig, medan andra som t ex Ebba Grön skapade landsplågor som spelas än idag. Oavsett vad produkten av punkbandens aktivitet blev, menar bokens upphovsman Peter Kagerland, att den nya musikstilen kom att spela en betydande roll för svenskt musikliv.
- Jag är övertygad om att åren 1977-1982, då punken blomstrade i Sverige, fortfarande märks av i svenskt musikliv, säger Peter med stor övertygelse i rösten.
Peter menar att det unika med punken vilade i dess enkelhet. Plötsligt var det möjligt att med enkla medel starta ett band och skriva låtar bestående av ett fåtal ackord och utstickande texter. Trendbrottet inom svensk musik var lika uppenbart som resultatet av detsamma: fler människor lockades till att börja med musik. Band med det ena namnet fyndigare än det andra bildades i samma snabba takt som skivpressarna började spotta ut punksinglar. Inte helt oväntat återfinns många av dagens namnkunniga artister i de gamla punkbanden - Olle Ljungström, Thåström och Thomas Di Leva för att nämna några. Och Pelle Lidell, som för de flesta kanske är mest känd som medlem i Idoljuryn, har en gång spelat trummor i punkbandet Cathy & the heat.
- Kanske hade de aldrig ens börjat med musik om det inte hade varit för punken, säger Peter.
Vill dela med sig
Peters idé att skriva en bok om den tidiga svenska punken föddes ur att ingen gjort det tidigare. Och eftersom punken spelat en så betydande roll både för Peter själv och svenskt musikliv, tog han beslutet att skriva en bok tillsammans med kompisen Mats Jönsson, sångare i punkbandet Attentat som även han hade gått i bokskrivartankar.
- Många släppte skivor i väldigt små upplagor och verkade ofta lokalt. Om tio eller tjugo år kanske informationen om dem skulle varit borta, så det kändes viktigt för oss att skriva boken för att föreviga Sveriges punkhistoria, säger Peter allvarligt.
Från början var tanken att skriva om de punkband som på ett eller annat sätt hamnat på skiva mellan åren 1977 - 1982.
De två vännerna började gå igenom sina skivsamlingar och uppskattade att ungefär 300 band skulle figurera i boken för att den skulle bli komplett. Det visade det sig dock att de hade underskattat punkarnas produktivitet. Dessutom var det svårare att definiera punk än vad de trodde. Åtta år senare och med "Ny våg" färdigskriven bekräftas detta i att hela 505 band återfinns i boken. Samtliga var aktiva någon gång mellan åren 1977 - 1982 och alla har något med punk att göra.
- Några av banden startade tack vare punken, men utvecklades ganska snart i en annan riktning. Vi har valt att ta med dessa band ändå, både för att de härstammar från punken men också för att de är väldigt bra, förklarar Peter.
Bland de 505 banden finner vi tre Norrköpingsband - Åskådarna, Snagg och Paragraf Pop.
Tidskrävande research
Peter är noga med att betona att Ny våg inte är något vanligt uppslagsverk. Den innehåller levande texter om banden och är skriven efter samtal med minst en bandmedlem i samtliga fall. Dessutom finns över 300 bilder i boken, vilka till största delen aldrig publicerats tidigare och är framrotade ur vinds- och källarförråd av bandmedlemmarna själva. Detta gör inte bara Ny våg unik i sitt slag, utan det har också inneburit en enormt krävande research. Arbetet har dessutom försvårats ytterligare på grund av den knapphändiga information som finns om banden och dess medlemmar, vilket gjort att det i många fall varit nästintill omöjligt att få tag i kontaktuppgifter till dem.
Telefonsamtal på måfå
Ett gott exempel på svåråtkomligheten är Falsterbobandet "Vem fan är Håkan?" Deras enda ambition var att spela live, så de tyckte att namnet på bandet inte hade någon betydelse (de kände inte ens någon som hette Håkan). När bandet gick i graven hade de endast lämnat efter sig en låt på en samlingsskiva vilket är det enda spår som finns av dem idag. Eller fanns, ska sägas. Idag finns de med i Ny våg. Det kan vi tacka Peter Kagerlands omåttliga envishet för.
- Jag har fått sitta och ringa på måfå till folk med samma namn som de f d bandmedlemmarna och hoppats på att komma rätt tillslut, säger Peter och blottar ett visst mått av utmattning i sitt ansiktsuttryck vid blotta tanken på det hästjobb som detta inneburit.
Otaliga är de felringningar som resulterat i samtal med hela Sveriges klientel av egenarter. Förr eller senare har emellertid Peter fått utdelning för sin envishet, då bandmedlemmarna plötsligt varit de som svarat när han ringt:
- Den vanligaste reaktion har varit ett glatt "Hur FAN känner du till oss?" De f d bandmedlemmarna kanske inte har pratat om sitt band på tjugo år och så får de veta att de ska vara med i en bok och att deras singlar säljs för 1000 kr på Ebay och Tradera skrattar Peter.
- Till 99,9% har jag fått ett positivt bemötande och vissa har velat prata hur mycket som helst om sitt gamla band. Rekordet tror jag ligger på tre timmar.
Tjugotal skribenter
Peter insåg ganska snart att researchens omfattning skulle bli övermäktig om han skulle ro projektet i land på egen hand. När Mats föll bort från projektet efter ett par år tog Peter beslutet att ta hjälp av fler skribenter. I efterhand kan han se att det är en styrka med Ny våg.
- Totalt är det drygt tjugo skribenter som medverkat i boken. Eftersom vissa läsare kommer "plöja" boken från A-Ö, är det värdefullt att textmaterialet är varierat. Olika skribenter frågar efter olika saker och uttrycker sig på olika sätt, vilket skapar dynamik i texterna, förtydligar Peter.
Unika anekdoter
Läsarna är de som får skörda frukten av skribenternas envetna sökande efter information. Många är de anekdoter som skapats kring banden på den gamla goda tiden, vilka läsaren givetvis bjuds på. Till exempel får vi veta att bandet The End lottade om vem som skulle sjunga på singeln "Snutdjävlar" eftersom de kort innan inspelningen hade sparkat sångaren. Och bandet Distortion gjorde flera liveframträdanden med låten "En tjej" där sångaren och gitarristen sjöng refrängen om tjejen: "Du är så dum, så dum! Du passar inte in!" Långt senare fick gitarristen reda på att låten handlade om hans egen flickvän.
Texterna i Ny våg är i likhet med ovanstående exempel fullspäckade med intressanta och uppseendeväckande fakta om banden och tillsammans med de autentiska bilderna från förr som man lätt fastnar i, glider man omedvetet in i någon slags bubbla av nostalgi när man läser boken. Man väcks emellertid upp då och då av de goda skratt som blir en obönhörlig följd av anekdoterna som presenteras i takt med att sidorna vänds. Men Ny våg är ännu mer än så. Den trevliga läsningen är nämligen inte bara det utomordentliga resultatet av åtta års hårt arbete, utan boken är också ett viktigt förevigande av den tidiga svenska punkens historia. Det lämnar endast en sak kvar att önska: Kommer det någon uppföljare till Ny våg?
- Man ska aldrig säga aldrig. Man kan ju inte kalla sig författare om man bara har skrivit en bok, säger Peter med glimten i ögat innan vi avslutar intervjun och låter skivspelaren presentera en knastrig version av "Kåt katt i mars" med bandet TuppJukk.