För 20 år sedan slutade jag skriva ungdomsböcker. Jag hade blivit refuserad av Rabén&Sjögren för att jag i en ungdomsdeckare låtit en polisaspirant ha ett förhållande med Norrköpingsflickan Sophia (Sopan) Nilsson. Förlagsredaktörskan trodde inte "att poliser gjorde så".
Ungdomsböcker skulle vara anständiga på den tiden. Visserligen hade Stig Malmberg försökt bryta isen genom att använda ordet knulla redan 1966 (i boken Kom tillbaka Gunilla) men sen hade allt återgått till det vanliga. Vi censurerade oss själva när vi skrev för ungdom.
Sen dess har det hänt en del. För att få en inblick i hur mycket tiden gått ifrån mig åtog jag mig att läsa tre av årets ungdomsböcker från samma förlag.
Den första är "Rum 213" av Ingelin Angerborn. Hon är välkänd och har åtminstone ett 20-tal böcker bakom sig. I den här handlar det mycket om skrock och vidskepelse.
Om man ser en bil med bokstäverna RUM och siffrorna 213 på nummerskylten och sen hamnar i rum 213 på kollo - betyder det nånting? Om sen saker och ting försvinner och man ser spöken, då blir det spännande förstås.
Men jag söker det som inte fanns på min tid. Flickorna lyssnar på mp3 som jag inte vet vad det är. De byter mobilnummer, utom med den fattiga kompisen som "glömt sin mobil hemma" och inte kommer ihåg sitt nummer, för man ringer ju inte till sej själv typ.
De flesta av oss brukar förutsätta att även unga läsare kan ta sig igenom en berättelse med början, mitt och slut.
Men kanske finns det nuförtiden ungdomar som inte orkar läsa en sammanhängande historia.
För dem skriver i så fall Sanne Näsling i "Kapitulera omedelbart eller dö". En mycket egendomlig bok. Korta snuttar, ofta på mindre än en sida.
Och överallt meningar på engelska. Talspråksengelska. "And I really don´t give a fuck about Carl-Johan." Det händer saker. One thing led to another... Man blir med barn. Man har en hamster som heter Onani. "What do you think I´d see, if I could walk away from me?"
Det här är en debut som fått fina recensioner. Den handlar - i den mån man kan hitta en handling - om vänskapen mellan två flickor, Mary och Lovely, och rekommenderas av förlaget till läsare mellan 12 och 15 år.
Sanne Näsling har nyss avslutat sina studier vid en författarskola. Tur för henne och Rabén&Sjögren att jag har slutat undervisa blivande författare. Jag kunde lätt ha stoppat den förnyelse som den här boken representerar.
Den tredje ungdomsboken jag åtagit mig att läsa heter "Lilla Darling" och är skriven av Johanna Nilsson. Det är en betagande kärlekshistoria men också en övertygande skildring av hur det är att vara ung i dagens Sverige.
Det pågår en kamp mellan två gäng. Villagänget går på den fina skolan på villasidan. Invandrargänget går på den fula skolan på hyresrättssidan om Älvsjövägen.
Författaren försöker undvika att framställa det som klasskamp. Det får inte heller bli rasism. Om blattarna varit svenner skulle de ha varit lika mycket idioter, heter det.
Svenner kan umgås med invandrare, även förälska sig i dem. Man borde kidnappa Adena och rädda henne från att bli bortgift. Adena är värsta sötnosen med ljusblå slöja där en svart glänsande hårlock letar sig ut. Men hon vill inte ens hålla handen. Skyller på sina föräldrar och sin religion.
Johanna Nilsson har studerat teologi och religionen finns med i den här boken. Jerrys föräldrar går i kyrkan. De är kristna "på det där korkade sättet" så de tycker att dans och alkohol är syndigt. Jerry tycker att Gud har tagit föräldrarna ifrån honom. Farfar är typ kommunist och tycker att Gud bara är för idioter.
Mycket har ändrats sen jag skrev ungdomsböcker. På min tid skrev man brev och fick vänta nån vecka på svar. Nu chattar ungdomarna med varann och får svar på minuten. På min tid dansade man tryckare eller jitterbug. Nu står Linn och dansar med Ludde.
Att Johanna Nilsson studerat teologi hindrar henne inte från att använda hela språket. En pojke kan säga om en flicka:
- Jävla fitta. Jag älskar henne så himla mycket och så knullar hon med en blattejävel.
Det har hänt en del sen jag blev refuserad av Rabén&Sjögren för att Sopan pippade med en polisaspirant. Såvitt jag kan se får mina efterföljare nu skriva helt fritt och därmed mycket bättre.