Underland eller undergångsland
Hela hösten har världen väntat på två stora filmpremiärer, Harry Potter och de vises sten och Härskarringen.
Att vara välkända och älskade av så många människor är inte det enda dessa berättelser har gemensamt. De tillhör båda fantasy-genren, en litterär genre som på senare år har blivit mycket populär. Som namnet antyder handlar det om berättelser som inte följer vår verklighets lagar. Vad döljer det sig då för litteratur inom detta ?svängelska? och ibland omdebatterade begrepp? Och vad är det som ger dess sagovärldar och sagofigurer denna enorma dragningskraft?
Under hela sin existens tycks människan ha haft behov av sagans och fantasins förmåga till tröst, skönhet och verklighetsflykt. Redan innan skriftens tillkomst vandrade sagor från generation till generation genom den muntliga traditionen. De metafysiska frågorna tycks vara inbyggda i det mänskliga medvetandet. De har format henne till en tänkande och skapande varelse. Myter har alltid uppstått, och människan har ibland skapat sig hela föreställningsvärldar. Två goda exempel är den grekiska och den nordiska gudavärlden.
Även om sagan som form har förändrats genom tiderna, så är min uppfattning att människans behov av saga och fantasi fortfarande är detsamma.
Sagorna har behov av att följa sin tid. Idag kanske barn och ungdom inte grips så mycket av Hans och Greta, men det finns andra berättelser som förmår spela på känslosträngarna. Ett aktuellt exempel är Harry Potter. Barn har behov av att identifiera sig, både med sagofigurerna och med sin samtid.
Fantasy är en mångfaldig genre. Göte Klingberg, känd som forskare i barn och ungdomslitteratur, snuddar vid tanken att fantasy-litteraturen inte består av en genre, utan av en grupp genrer. Hans begrepp, de främmande världarna, syftar på fantasy-genrens världar som existerar bortom vår tid, bortom vårt rum, eller bortom både tid och rum. Gemensamt för dessa skulle vara att de styrs av magin, kraften som inte är tänkbar för den moderna vetenskapen. Detta till skillnad från science fiction som utspelar sig i vår värld. Där har magin ersatts av vetenskapen och tekniken.
Fantasy-berättelsernas världar är alltid logiska och noggrant konstruerade. Magin fungerar som ett slags naturkraft och är en del av själva världen, precis som vind, ljus och ljud i vår egen värld. Magin har ofta en mycket central roll. I Narniaböckerna av CS Lewis förpassar den människor från värld till värld.
Liksom tekniken och vetenskapen är vår världs auktoriteter, kan magin i fantasins värld sägas ersätta dessa. Den utnyttjas i både onda och goda syften, precis som vår världs vetenskap.
Dessa världar befolkas oftast av främmande varelser. Antingen handlar det om mytiska väsen eller välkända sagoväsen såsom alver feer, centaurer, fauner och dvärgar. CS Lewis låter sin värld befolkas av sådana, medan JRR Tolkien uppfinner varelser ur sin egen fantasi, t e x hober, orcher, och balroger.
Folket lever nära naturen, precis som i den gamla tiden. Fiskare, bönder, jägare är vanliga sociala grupper i denna idealiserade form av vår världs gamla bondesamhälle. Naturen ses som ett levande väsen. Träden har ibland en människas själ och egenskaper. Fantasysamhället speglar ofta riddartiden i idealiserad form. Personerna påminner oss om forna berättelsers riddare. Dessa är hjältar i enlighet med våra föreställningar om höviskhet. Ofta bekämpas ondskan genom tappra strider.
Feodalväsendet är det system som samhället grundar sig på. I Narnia-böckerna fungerar systemet med den upplysta despoten mycket bra. Ofta är det i fantasy-litteraturen en upplyst despot, en storkonung som härskar över världen eller landet. Denne är ofta den främste i kampen mot det onda.
Den typiska fantasyhistorien utspelar sig i en gammal tid som ändå ger intrycket av att vara ung och fräsch. Man får känslan av att det rör sig om något som hände för mycket länge sedan. Kanske beror det på att sagorna förr var en del av verkligheten på ett helt annat sätt än nu, och att det trots allt är sagans tidsålder man återger i fantasy-litteraturen. Många upplever att det vilar ett slags romantik över gamla tider, ett mystiskt skimmer. Kanske för att det rör sig om en tid som vi aldrig har upplevt. Där finns så många olösta mysterier som får fantasin att blomstra än mer.
En av fördelarna med genren fantasy är att berättelserna kan läsas på så många olika plan. Som barn har man kanske inte behov av några djupgående tolkningar. Man vill ha sagan för sagans skull. Man vill bara uppleva fantasins underbara värld som ett spännande äventyr. Något man inte finner i den verkliga världen.
Det andliga budskapet är det som framgår tydligast i en fantasyberättelse. Kampen mellan ont och gott, mellan ljus och mörker. Kampen är ofta både magisk, själslig och fysisk. Det finns både onda och goda magiska krafter som kämpar emot varandra. Fysiska strider förekommer allt som oftast, med inslag av onda och goda riddare.
Själens inre kamp tar sig oftast uttryck i att hjälten kämpar med sig själv, med sitt eget mörker. Ofta symboliserar han en kristusgestalt som utsätts för frestelser. Den kristna föreställningsvärlden är en tydlig förebild i fantasy-berättelsernas världsbild.
En vanlig inställning till fantasy är att man uppfattar världen som svartvit, att det inte skulle finnas någon gråskala mellan ont och gott. Men hjälten är oftast inte problemfri. Tolkiens Frodo uppfattar man ofta som gnällig och ovillig. Inte heller Harry Potter är en perfekt och lyckad person. Personer som slits mellan ont och gott är vanliga i fantasyn. Genren är full av antihjältar. De har ofta utsetts av högre magiska (eller andliga) makter, men det är inte ovanligt att de är mycket ovilliga att följa den. Den hemkäre Frodo ville inte ge sig av hemifrån. Det skedde mer eller mindre under tvång.
De andliga budskapen finns i så gott som all fantasylitteratur. Budskapen rör sig ofta om metafysiska och etiska frågor och om bekämpning av materialismen. Själva genren kan ju uppfattas som antimaterialistisk. Utan fantasin och metafysiken skulle den knappast existera. Budskapet kan ibland vara både mångtydigt och svåråtkomligt. Det kan vara väl inlindat i texten. Många fantasy-författare gör detta avsiktligt för att tillgodose så många läsare som möjligt.
Genom hjältegestalterna kan man uppfatta budskapet om att alla människor har förmåga att göra gott, att bli en hjälte. Människan kan förändra världen med mod och kärlek. Detta visar på en positiv inställning till livet. Det goda segrar alltid. Handlingen är för den skull ändå inte förutsägbar.
I fantasyns mångtydighet kan också ett socialt budskap och en kritisk samhällsanalys tolkas in. I Mio min Mio av Astrid Lindgren är det det utsatta barnets roll som behandlas. Slottet det vita av Tormod Haugen har ett tydligt socialt budskap. Kungabarnen är instängda bakom en mur för att skyddas från den bistra verkligheten. De vet inte att det på andra sidan finns svältande människor som blir utsugna av de rika. Berättelsen är en tydlig protest mot sådan verklighetsflykt som leder till att människan förhindras att bistå sin nästa i nöden. Ofta är det vår egen tids problem som möter oss i fantasins värld, trots att den är så olik vår.
Fantasylitteraturen beskylls ofta för eskapism eller verklighetsflykt. Det tycker jag är en orättvis anklagelse eftersom fantasy-berättelser är så mångtydiga. Jag tror heller inte att verklighetsflykten behöver innebära något negativt. Det är istället bra att lära sig skilja mellan fantasi och verklighet, en förmåga som en och annan tycks sakna. Det visar den kyrkliga röst som anklagar Harry Potter för att satanism och ockultism. Harry P
Så jobbar vi med nyheter