n Det är en underhållande bok som Börje Ahlstedt nu kommer med; fylld av anekdoter från ett långt teaterliv. Och så de frispråkiga omdömena om kollegor som redan kvällstidningarna har uppmärksammat.
Skrivit har Lena Katarina Swanberg gjort, en verklig stilist i den här genren, en punchline i en historia levereras alltid precis rätt. Det flyter på så suveränt lätt i de korta kapitlen.
Huvudpersonen framstår som en inte helt lätt person att samarbeta med, driven av revanschbegär. Han återkommer till det själv flera gånger. Ta det här med att flera av hans framgångsrika manliga kollegor ideligen i boken anklagas för att spela över och att vara posörer. Peter Stormare, Mikael Persbrandt och Thommy Berggren, alla är de posörer enligt Ahlstedt.
Det är ofrånkomligt att göra reflektionen att de nämnda också är virila och stiliga skådespelare med en annan framtoning än Börje, avund?
Han kommer från ganska enkla förhållanden men en rik släkting ser till att han får gå i fin privatskola. Ahlstedt tycks alltid hamna i positionen att han måste strida för att få sin rättmätiga plats i tillvaron.
Men det är som sagt underhållande berättat och det finns självironi med också. Han kan berätta hur irriterade han själv och Stellan Skarsgård blev när Jarl Kulle fick fira sin 50-årsdag i Dramatens marmorfoajé. Däremot tyckte Börje att det var helt i sin ordning att han själv firade sin 60-årsdag i samma lokal...
Flera kollegor skildras också med kärlek, porträttet av Lena Nyman är ömsint. Ingmar Bergman beskrivs givetvis som det stora geniet, men det framgår också att Ahlstedt inte alltid hade det så lätt i geniets närhet.
För den som är intresserad av att titta in bakom Dramatens kulisser och få lite kunskap om skådespeleri finns det mycket att hämta här.
Liksom förstås för den som vill ha lite skvaller och ta del av Börje Ahlstedts omdömen om kända personer. Var Astrid Lindgren lesbisk? Det antyder han.
Hur var det egentligen att ligga med Marilyn Monroe? Efteråt skäms Börje för att han var fräck nog att fråga Arthur Miller om det. Högt och lågt blandas, vilket väl knappast är något fel, det här är en bok att roas av i vintermörkret.