Larry Crowne är arbetslös, frånskild och skuldsatt. Filmen om hur han bygger ett nytt liv följer i stort Hollywoodkomedins standardmall. Samtidigt har den tillräckligt många syrliga skämt och smått originella poänger för att inte fastna i slitna schabloner och billig sentimentalitet. Tom Hanks som Larry är älskvärd och småfånig som vanligt, fast nu med en del tyngre medelålders ansiktsdrag, och han regisserar med blick och öra för vad alla skådespelarna kan bidra med.
Som nybliven, medelålders collegestuderande har Larry det motigt, men som extraarbetande snabbmatskock kan han falla tillbaka på gamla yrkeskunskaper. Och som nyfrälst mopedentusiast får han snabbt yngre vänner, som stöttar och föryngrar honom. Den här komiska bilden av personlig pånyttfödelser har ofta en underfundig charm, inom de strikta ramar som berättelser om amerikansk optimism brukar ha.
Intressantast och skarpast profilerat är förhållandet mellan Larry och hans lärarinna i talekonst. Hon är less på både sitt döda äktenskap och sitt jobb, och Julia Roberts får chansen att bredda sitt register genom att spela bitsk, resignerad och brysk. Hennes förbittrade äktenskapsgräl tänjer lite på komedimönstret. Hennes och Larrys möte på kvällstid är roligt men någon uttalad betoning på romantik blir det inte. Det ligger mest mellan raderna fram till slutbilderna.
Möjligen förväntas vi se det romantiska inslaget i det att mötet med en ny man (som samtidigt är hennes engagerade student) är det som huvudsakligen förändrar lärarinnans liv, medan Larry både är ett flitfenomen och öppen för personlighetsutveckling, ny livsstil och nya människor.
Men så är han också huvudperson i filmen, hjälten som lyfter sig i håret, med sympatiska medel och hjälp av ungdomar med olika etnisk bakgrund och krävande lärare som Julia Roberts och George Takei (mr. Sulu i TV:s Star Trek) som professor i företagsekonomi. Han är lika strängt välvillig som mr. Miyagi eller Ben Kenobi i Karate Kid- och Star Wars-filmerna. Julia Roberts stöd är hennes feministiska kollega och bästis över kvällspizzan, spelad med orubblig självkänsla av Pam Grier som setts i Tarantinos Jackie Brown och The "L" Word på TV.