Tystnad, fraser och pauser hos Fosse
Jon FosseNamnetMarieborgs studioteaterMedverkande: Anne Wrang, Niclas Bornold, Ariane Nygren, Veronika Lundqvist, Ivar Waldemarsson, Mattias Månsson. Regissör är Henrik Forsmark.
Marianne Lundqvist i det ögonblick då hon ser sitt kommande barnbarns far, spelad av Niclas Bornold. FOTO: ANITA KJELLBERG
Foto:
Det gör den nu inte alls, men själva långsamheten är minst sagt påtaglig.
Andra jämförelser med ONeill eller för den delen Norén - vilket gjorts i förhand - kan man lämna hädan.
Jon Fosses Namnet kallas Ett drama om att fastna. Och så är det. När en grupp Marieborgselever spelade upp stycket på Kulturkammaren (nu återstår endast spelningar i Linköping) fick man situationen klar för sig ögonblickligen. En familj, en dotter som kommer hem när hon ska föda barn, miljön är rätt igenom orange och torftig, så som man numera skildrar 70-talet. Hon är tjurig.
Efter henne kommer den olycklige blivande pappan, ovillig, ointresserad, pressad. Han är väl mest ett barn själv.
Dialogerna går totalt förbi varandra, replikerna består av tomma fraser och alla är inneslutna i sin värld. Detta upprepas gång på gång och hela tiden. Trots de övriga personernas inträde: den stackars värkbrutna modern, pappan som kommer från jobbet och mest tänker på pengar, systern, möjligen den enda som har intakt blod i sina ådror - även om faror lurar eftersom hon käkar godis oavbrutet. Hon bryter också den i övrigt en aning stiliserade spelstilen.
Mycket är undertryckt i denna sorgliga miljö. Här finns en syster som är frånvarande. Här finns något som hände mellan far och dotter "inget att berätta". Här finns en ungdomskärlek som ännu, men bara en tid, är möjlig. Garderoberna verkar vara fyllda med döda ting.
Det är förfärligt sorgligt och naturligtvis svårspelat. Allt bygger på tysta pauser, något som kräver väl underbyggda spänningar. Men man får viss insikt i norrmannen Jon Fosses dramatik och kan ana hur de små utbrotten av liv kan göras till explosioner mot den tysta och rigida bakgrunden. I grunden är ju alla kolossalt olyckliga.
Det är smittande.
Så jobbar vi med nyheter