TYST
TYST Det som inte får sägas, det vi inte får veta Aftonbladet kulturpocket
En ny bok
Lagom till årets bokmässa i Göteborg gav Aftonbladet ut den här boken där arton skribenter ger sin syn på yttrandefriheten i Sverige och världen.
Att friheten är begränsad även i vårt land vet vi sen IB-affären 1973 och ingreppen mot Kalle Hägglunds utgåva av Hitlers Mein Kampf 1992. I båda fallen trängde polisen in och bar bort misshagliga böcker. Det borde ha väckt protester och debatt men få brydde sig.
Även för vanligt folk har yttrandefriheten begränsats. Sen den nya kommunallagen trädde i kraft 1992 har kommunernas verksamhet bolagiserats så att samma feodala förhållanden kommit att råda där som i det privata näringslivet: Tig, annars får du sparken!
En effektiv inskränkning av yttrandefriheten är lagen som förbjuder innehav av barnpornografi. Tidigare hade vi bara spridningsförbud. Nu kan polisen gå in hos författare, journalister eller i vilket hem som helst under förevändning att leta efter förbjudet material.
Till dem som på senare tid fått sin yttrandefrihet begränsad hör sverigedemokraterna som bl a stängts ute från skolor. De som ska lära ut demokrati - lärarna - tycks höra till de ängsligaste yrkesgrupperna. Bara den som själv lider brist på argument kan frukta andras rätt att tala fritt, säger Åsa Linderborg.
Vem ska bestämma vad som menas med demokrati? Enligt den förhärskande liberala världsbilden är marknadsekonomi demokratins själva förutsättning. Kan den som ifrågasätter kapitalismen betraktas som odemokratisk och tystas?
Anne Ramberg i Sveriges advokatsamfund menar att yttrandefriheten ska skydda också de åsikter som är mindre begåvade, de som är dumma eller smaklösa eller för dagen politiskt inkorrekta.
Journalister borde vara de första att värna yttrandefriheten. John Pilger skriver att krigets första offer är journalistiken. Ronald Reagan skulle aldrig ha kunnat ingripa mot demokratin i Nicaragua utan hjälp av ledande journalister. Bush hade inte kunnat kriga i Irak utan pressens stöd. Det är dags att upprätta journalistyrkets heder, anser Pilger.
Vem rapporterar t ex från Venezuela, det enda oljeproducerande land i världen som använder sina oljeinkomster till att förbättra villkoren för fattiga människor?
Henning Mankell påpekar att afrikansk slavhandel pågår än i dag fast vi sällan hör talas om det. Svarta kvinnor säljs till bordeller billigare än svarta slavar såldes för 150 år sedan.
Helle Klein skriver om nätvärlden, där de sk israelvännerna hör till de mest brutala debattörerna. Ordet antisemit används så att det förlorat sitt värde. På nätet håller det fria ordet på att begravas i dynga, säger hon med talande exempel.
Den egyptiska författarinnan Nawal El Saadawi berättar om sin könsstympning och om sin kamp mot patriarkat och religion. Nu kan hon förmå sig att berätta, även om hon hamnar fängelse för det.
Anna Politkovskaja var ännu i livet när den här boken trycktes. Sedan man läst hennes tio sidor långa bidrag kan man ana varför hon blev mördad.
Den turkiske nobelpristagaren Orhan Pamuk skriver att respekt för religiösa eller etniska minoriteter aldrig kan ursäkta inskränkningar av yttrandefriheten.
I den muslimska världen låtsas man att protesterna mot Jyllands-Postens karikatyrer av Muhammed var en spontan folklig vrede. Författaren Tariq Ali avslöjar att det krävdes fem månaders lobbyarbete av kringresande imamer från Danmark för att åstadkomma denna vrede. Filosofen Slavoj Zizek påpekar att 99,9 procent av de tusentals muslimer som kände sig kränkta och demonstrerade aldrig hade sett karikatyrerna.
Boken ställer viktiga frågor. Hur långt bör toleransen mot intoleransen sträcka sig? Ska man få frihet bara under förutsättning att man inte använder den? De flesta av bokens skribenter förordar fullständig yttrandefrihet. Som AB:s reporter Peter Kadhammar formulerar det: Antingen är det fritt eller också inte!
Så jobbar vi med nyheter