Tvåhjulingens stolta historia
Älskade cykel Gert Ekström Foto: Ola Husberg Prisma
Foto:
Jag minns den tydligt. Min första alldeles egna cykel, som var en röd DBS. Oj, vad stolt jag var när jag fick den. Tidigare hade jag ärvt cyklar av äldre kusiner. Men den här var min, bara min, och jag hade fått välja den alldeles själv.
En röd cykel har jag även i dessa dagar. En cykel jag känner hatkärlek till efter en rejäl vurpa tidigare i höstas. Älskade cykel är alltså inte något jag utbrister just nu. Men boken med den titeln har jag läst i om och om igen. Det är lätt att bli nostalgisk och sittandes med ett fånigt leende på läpparna när man läser om cykelns utveckling genom årtiondena. Särskilt när man ser alla vackra och stundtals komiska bilder.
Det är fascinerande med denna till synes enkla uppfinning som förändrades mycket när den blev populär. Enligt bokens författare går det inte att med bestämdhet säga vem som uppfann cykeln, eller velocipeden som den först kallades. Men den var en stor revolution när den kom. Att inte behöva använda häst. Att inte behöva promenera längre. Och att så många kunde få tillgång till den.
Några av de första cykelliknande sakerna kallades för hobby horses. De bestod av en planka som höll ihop två hjul, men som saknade styrbart framhjul. Denna cykel hade ofta en hästliknande kropp med ett orm- eller drakhuvud.
Idén med ett enormt bakhjul och ett pyttelitet framhjul framkallar skratt när man bläddrar i boken. Hur kunde någon komma på något liknande? Men då kändes det säkert sjävklart att sitta där högt uppe. Att ha tramporna i framhjulet och högt upp var en annan variant. Något som många gärna ville ha kvar när de mer "moderna" cyklarna tog form - det hindrade smutsen från att hitta till byxorna.
Boken är fylld med många roliga och intressanta citat från svunna tider. Och all spännande kuriosa kring cykeln är härlig. Bilderna på olika cykeltillbehör, såsom gamla packväskor och lyktor, är också spännande.
Med tiden ökade antalet cyklister på gatorna och regler måste skapas för cyklandet. Redan 1868 kom de första sådana i Sverige. Enligt dessa fick bland annat hastigheten inte överstiga "långsam fart" vilket var ett svårtolkat begrepp. I Örebro betydde det "en hastighet, som ej är större än att en fullväxt man med rask gång kan följa med velocipeden". I Stockholm fick man cykla lite snabbare mellan klockan fyra och sju på morgonen I Uppsalas regler från 1950 stod att högsta tillåtna fart i staden var 20 kilometer i timmen.
Vid möte med hästar fick man inte använda ringklockan och verkade hästarna skrämda var cyklisten tvungen att stanna tills de hade passerat. I Luleås stadga från 1898 stod det att tävlingsåkning inom staden var förbjuden - något som tydligen hade varit ett problem. Det finns också tydliga instruktioner för hur kvinnan bör vara klädd när hon cyklar och vilka tider lampan bör tändas på cykeln.
Det mesta går faktiskt att hitta i denna bok med vackra bilder och härlig text. Textförfattaren är intendent på Tekniska museet i Stockholm och besitter djupa kunskaper om cykelns utveckling. Älskade cykel rekommenderas för alla cykelälskare. Eller för dem som kanske bara vill minnas.
Så jobbar vi med nyheter