För första gången visas nu en utställning med en avliden och en levande KIFiN-medlem.
- Strååt var en fin målare och han tillhör generationen före mig. Många i Norrköping är uppväxta med honom på väggen, motiverar Lars Olofson sitt val av medkonstnär till utställningen.
De två konstnärernas verk är väldigt olika, men kompletterar ändå varandra på ett föredömligt sätt. Där Strååt visar upp en samling lågmälda landskapsmotiv i ljusa färger och med en känsla av lugn sparar inte Olofson på kulörerna och dramatiken. Stormiga färgytor kompletteras av mystiska karaktärer i hans måleri.
En återkommande man med paraply har följt konstnären ända sedan 60-talet.
- Jag fotograferade honom när han gick förbi och han har hängt med i 30-35 år. Han är omedveten om att han blivit konst, skrockar Olofson.
I en hommage till Strååt har han även låtit måla ett typiskt landskap från sin framlidne kollega för att sedan smycka det med en mansfigur karakteristisk för sitt eget sätt att måla.
Men Olofson målar inte bara med stora färger och mycket dramatik. I sin mission att berätta historier har han också mer lågmälda färger på sin palett. När Norrköping firade 600 år 1984 illustrerade han det med en serie etsningar han kallar "Gränd-Gata- Led" och som visar upp en mer lågmäld sida av hans konstnärskap.
Mittemot en rad enkla Strååt-teckningar känns de som de funnit sin plats.
- Han finns överallt i Norrköping, han är en riktig östgötakonstnär och det är jag också.