Jösses amalia. Det näst sista avsnittet av Game of thrones (HBO Nordic) tredje säsong var verkligen omskakande. Om du inte börjat se tredje säsongen så råder jag dig att hoppa till nästa stycke nu, annars lär du få veta mer än du önskar. Och jag vill inte avslöja för mycket för den som följer serien på en annan kanal.
Jag beundrar verkligen modet hos författaren bakom serien och seriens manusförfattare. Väldigt tidigt uppfattade man som tittare att ned Stark var en av huvudpersonerna och så högg de huvudet av honom. Nu har det hänt igen. Hastigt och inte särskilt lustigt höggs Rob Stark och hans mamma ihjäl. Två personer som man uppfattat som huvudpersoner är bara borta. det skapar stor spänning, för vad som helst kan verkligen hända. Alldeles för få tv-serier gör så här. Man sitter där och våndas när huvudpersoner skadas men någonstans tänker man ändå att "Ja, ja, den dör ju inte – det är ju en huvudperson". Kvar av den en gång så starka familjen Stark (namnet är som vanligt ingen slump i fiktionens värld) är tre barn. Det oäkta barnet Jon Snow har fått lämna familjen, mamma och pappa är döda och äldsta sonen är död. Sansa är bortgift till TyrionLannister – ett äktenskap jag tror kan utvecklas till något som efter omständigheterna blir bra faktiskt. Bran och Rickon är på väg bortanför muren och Arya får som vanligt klara sig själv. Det gör att jag tror att hon är familjen Starks siste försvarare.
I kväll är det premiär för TV3:s nya serie Min stora lata familj. Martin Lidberg och Sofia Rågeklint ska vända familjers dåliga vanor till hälsosammare sådana. Personligen är jag lite trött på "gör-om-mig"-tv. Det spelar ingen roll om det är Lyxfällan, Arga snickaren eller Du är vad du äter, kladdandet i terapeutland känns så smetigt. Jag betvivlar inte att programledarna lär folk en läxa i programmet men jag vill inte se det. Folk vet att chips och smågodis på soffan är ett sämre val än morotsstavar i skidspåret och jag tror att det på ett sätt kan fungera motsatt för tittaren. Den sitter ju i soffan och därifrån vill inte tv-annonsörerna att vi tar oss. De gynnas av att vi sjunker längre ner i våra dåliga samveten och inte kommer nånstans.
På måndag är True Blood (HBO Nordic) tillbaka för en sjunde säsong. Tv-serien har nu rört sig så långt från bokserien att det är svårt att se vad som ska hända. Gott så. Tv-mediet och bokmediet är väldigt olika och det går inte att bara transferera det ena till det andra.
Lotta på Liseberg (TV4) är tillbaka på tisdag. Premiärgästerna heter: Siw Malmkvist, Panetoz, Johnny Logan och Helena Paparizou. Allsång på Skansen (SVT) låter vänta på sig ytterligare åtta dagar. Det tolkar jag som att TV4 gärna vill muta in allsångsscenen i år.
Veckans missa inte: Säga vad man vill om Woody Allen – och mycket kan sägas – men han är och har varit en inflytelserik filmskapare. På måndag sänder K Special (SVT) en dokumentär om mannen som inte bara gjorde filmklassiker som Annie Hall och Radio Days utan också gifte sig med sin styvdotter.