Tunn tunnare
Brittmarie Engdahl
Foto:
Raggmunksrakor
börjar Tage Danielssons diktsamling 1967-1967 och bland annat finns de här odödliga orden för den som är uppfylld av mat. Ämnet mat alltså.
Babas som doppas i konjakslikör.
Och så vidare med allt smarrigt som tänkas kan. Med den smärtsamma finalen:
Grapefrukt och te. Vad jag känner mig matt. Tack, gode Gud jag har magrat. Godnatt.
Således kan vi konstatera att hälsofreaken fanns redan på det stränga 60-talet. Dikten heter Aftonbön för bantare.
Jag minns hur mamma drack kärnmjölk. Säkert på inrådan av någon annan mamma med anlag för självspäkning. Kärnmjölk! Äckligt var ett ord vi inte fick använda på min tid, åtminstone aldrig om mat, idag är det mesta äckligt vad jag förstår. Men en sak som är densamma, är att om man ägnade sig åt den där blåaktiga mjölken eller åt Tages grapefrukt och te, eller dagens pulver Lättaplätt, då kan man fortsätta med bullar till kaffet eller vad man nu hade (har) för svagheter. I proportion; ju mer kärnmjölk eller dylikt, ju mer kan man smälla i sig av det göttiga.
Tillräckligt smal blir man aldrig, istället handlar det numera om att trycket ska vara det rätta, kolesterolen i balans, det ena organet efter det andra har sina värden och kan mätas och nästan vägas. Så jagas vi av bmi. Body mass index.
- Hej, jag heter Brittmarie. 23.
- Uschdå. Jag heter Kalle. 24.
- Ajdu. Borde du åtgärda.
Jag tror i alla fall att 23 är övre gräns, men man klarar sig där, såvida man inte blir överkörd av en bil.
En kompis som vet allt om hälsa läste att kaffe är det farligaste, alla kategorier, man kan sätta i sig.
Det blev tvärstopp. Te istället. Men det skulle naturligtvis vara de rätta bladen, de som växer på några särskilda sluttningar längst bort i öster.
Det var inte kul sa hon, men hon tror på alla sorters guruer så det var bara att härda ut.
Tills hon läste en annan artikel som sa att kaffe var särskilt förnämligt för minnet och visst, det var just det hon hade märkt, minnet hade blivit sämre under teperioden men nu, när det var fritt fram för javat igen så läkte minnet!
Det gäller att hitta den text som passar en.
Man får akta sig så man inte läser om grapefrukt och te.
Minns en fråga i en hälsotidning som berättade att alla hade så kul på lunchrasterna på hennes jobb. Dom skrattade och skojade, käkade och surplade i sig allt möjligt. Men själv satt hon med några rivna morötter på osötat bröd för att hon räknade kolhydrater eller fettpoäng. Låg, trist och utanför.
Kan det sägas tydligare? Alltså, lev och fröjdas åt sinnenas njutning!
Vad beträffar längst bort i öst har jag just läst En röd hjältinnas död och blev fascinerad av bilderna som gavs från Shanghai. Om klassklyftorna, om den kommunistiska förtryckarapparaten, om hur utvecklingen stormar fram och försiktigt sätter det stora regelsystemet allt mer åt sidan. Som kanske kommer att hårdna av det skälet. Vad ska hända undrar jag oroligt och innan bokens historia försvinner är jag väldigt engagerad.
Vet att känslorna lägger sig snart. Det är ju så långt borta.
Så jobbar vi med nyheter