Corneliu Porumboiu har inte bemödats sig med det i "Polis, adjektiv". Här följer vi polisen Cristi i en monoton vardag där han vill slippa arrestera ett par ungdomar som använder lättare droger. Spaningsuppdrag efter spaningsuppdrag, långdragna sådana, följs upp av trötta samtal med hustrun hemma.
Både bilder och dialog är väldigt genomarbetade. Stundtals är "Polis, adjektiv" ett konstverk i sin beskrivning av ett vanligt liv i dagens Rumänien. För den som vill går det att tolka in hur mycket som helst i alla detaljer. Porumboiu verkar till och med ha lagt energi på skådespelarnas smaskande vid matbordet.
Problemet kvarstår dock att det inte händer mycket. Fallet som Cristi spanar på är inte speciellt tilldragande. Som tittare blir du inte avsevärt nyfiken på vad som kommer att hända härnäst. Ett gediget arbete som inte kittlar.