Berättelsen har en frejdig humor och i charmiga bilder visas hur djuren förundras över pottan och provar den för glatta livet. Det är förstås ett tema som är roligt och synnerligen lämpligt för barn som börjar gå på potta och intressera sig för kiss och bajs.
Men historien känns ändå en aning tunn, tråkig och tjatig när den går på om att Lotta Lej måste göra något viktigt och det ganska fort. Ulf Starks finurliga rim lyfter den bitvis till komiska höjder, men nivån skiftar och han har faktiskt släppt ifrån sig några väl slappa rim också.