Det är strålande trumpetspel från Olandersson med en swing, fantasi och kontroll som imponerar. Kompet med pianisten Daniel Tilling, basisten Martin Sjöstedt och trumslagaren Mattias Puttonen levererar ett solitt och inspirerande fundament att stå på och spela mot.
Trots det har jag funderingar. Olandersson, speciellt i mediumlåtarna, spelar "flängigt" och stundtals nonchalant. Sedan blixtrar han till, som i Alvin Batistes "Cochise". Men då är tempot snabbare och trumpeten formligen exploderar. Inledande "Groove Merchant" från Thad Jones-Mel Lewis band är ett perfekt inledningsspår med sin ystra lekfullhet. Tizols "Caravan" är spännande med sina temposkiften och Olandersson utnyttjar melodins, egentligen lite torftiga, harmonier till max. Vilken resa vi bjuds på! Nästan sönderspelade "Just Friends" framförs på enbart trumpet och bas.
Vill ni ha riktigt roligt, så lyssna på Ellingtonklassikern "In a mellow tone" för tankarna till en New Orleans-parad med Olanderssons wa-wa-trumpet och Puttonens marschtrummor. Måste också nämna Rodgers-Hammersteins vackra ballad "It might as well be spring" som Olandersson tolkar innerligt.
Som sagt, en som helhet strålande platta med internationell doft, fast med vissa förbehåll. Och återigen, kompet är riktigt, riktigt bra.