Trött gammal islänning värd en bekantskap
Arnaldur Indridason Mannen i sjön Prisma Översättn: Ylva Hellerud
Foto:
En ny bok
Islänningen Arnaldur Indridason har fått pris som Nordens bästa kriminalförfattare. Även om det är flera som kan aspirera på den titeln så är det inte alldeles galet att räkna in Indridason bland de intressantaste i genren.
Han har jämförts med Mankell, möjligen därför att Erlendur som är Indridasons hjälte (nåja) har vissa likheter med Mankells Wallander.
Erlendur är en rätt så trött polis som hyser ett udda intresse för försvunna personer. Han har sina skäl, ska det visa sig.
Han är dessutom en misslyckad far med ett miserabelt kärleksliv.
Liksom i sin förra kriminalroman "Änglarösten" är Arnaldur Indridason fenomenal på att knyta ihop trådarna på sina parallella historier.
En av dem handlar om några isländska ungdomar som reser till Östtyskland för att studera i den nya idealstaten DDR strax efter kriget. Det blir inte riktigt som de tänkte sig, i varje fall inte för alla.
Det kalla kriget länkas ihop med nutid på Island när vattenståndet sjunker i en sjö och blottar ett skelett, uppenbarligen sänkt i sjön.
Erlendur börjar följa upp försvunna personer som aldrig återfunnits. Bitarna faller på plats.
Indridasons sätt att berätta stämmer på något sätt ihop med det isländska landskapet; det är lite kärvt med samtidigt fascinerande. Tjo och tjim är inte vad vi förknippar med Island.
"Mannen i sjön" har också en politisk dimension, såväl från kalla kriget som från 2000-tal. Indridason har också en bakgrund som historiker och kan ge färg åt sin egen historia.
Sitter hängmattan kvar så ta gärna en stund med Arnaldur Indridason. Det är han värd.
Så jobbar vi med nyheter