Trevligt sväng i Gubbens trädgård

Vivian Buczek & Roger Pontare med Claes Crona Trio

Plats: Gubbens Trädgård

Datum: 6 augusti

Med regnet hängande i luften och åskan farligt nära, trotsade ett par hundra musikälskare vädrets makter för att få lyssna till vokalisterna Vivian Buczek och Roger Pontare i Gubbens Trädgård på tisdagskvällen. Under paraplyer och iklädda regnponchos njöt vi trots vätan.

Detta ska inte bli en retrospektiv väderleksrapport, utan en konsertrecension. Alltså; Pontare och Buczek visade sig som de proffs de är. I en och en halv timma bjöd de på en mycket omväxlande konsert. Hela tiden stöttade och uppmuntrade av pianisten Clas Cronas Trio.

Halvvägs in i första låten, Ray Charles-klassikern ”Hallelujah, I just love him so”, slocknade spotlighten och ljudet försvann. Vattendroppar och elektriska kontakter går inte så bra ihop, men Roger Pontare ”räddade” allt med att utan förstärkning sjunga en sång om allsång! Under tiden kunde ljudteknikern fixa i alla fall ljudet, och så Gjorde Vivian Buczek ett nytt försök, och denna gång med bättre resultat.

Roger och Vivian växlade mellan swing, blues och ballader. Robben Fords ”Start it up”, en shuffleblues med Pontare vid rodret gungade uppfordrande. Vivian kontrade med Lasse Färnlöfs ”Att angöra en brygga” med tydlig flirt med Monica Zetterlund. Jag undrar hur Roger Pontare hittat sina två Sinatra-låtar. Den första från 1952, ”Looking at the world through rose colored glasses", var egentligen en bagatell, men en trevlig sådan. Den andra, ”Analyze me, Satisfy me” har jag inte hört tidigare, men resultatet var det samma som tidigare; strålande. Vivian Buczeks hyllning till sin idol Anita O´Day, ”Tea for two”, gick i expresstempo. Jag minns Anita sjungades just den låten från filmen om Newportfestivalen 1958, och Vivians version var nästan lika bra. ”I got a woman” med Vivian och Roger sjungandes duett, hörde också till kvällens höjdpunkter.

Vädrets makter är inte mycket att göra åt, så paraplyerna åkte upp och ner, men vi jazzdiggare är, som Roger Pontare påpekade, ett tåligt släkte som genomlevt värre saker. ”For once in my life”, också den från Sinatras repertoir, och ”Everytime we say goodbye” avslutade en mycket trevlig och svängig konsert, och vi ser fram emot att åter höra Vivian Buczek i höst på Crescendo.