-Venedig var kul för att man skriver in sig i historien. Arbetsformen i Münster gav mig personligen mer. Men båda gav nya jobb med utställningar jag annars inte skulle fått medverka i, säger Elin Wikström, i dag verksam även som professor vid konsthögskolan i Umeå.
Venedigbiennalen, "biennalernas drottning", har i princip arrangerats vartannat år sedan 1895. Under 2000-talet har utställningsområdet omfattat närmre fem kvadratkilometer, och följt samma mönster: En tematiserad, stor huvudutställning sammanställs av en konstnärlig chef och visas i den venetianska flottans gamla 1500-talslokaler.
Amerikansk curator
Därutöver visas nationella utställningar, bland annat i Venedigs stadspark Giardinis permanenta paviljonger. På paviljongfronten medverkar Turkiet för första gången i år. En amerikan, Robert Storr (så sent som i torsdags utsedd till ny dekan för exklusiva Yale School of Arts), är för första gången curator för huvudutställningen. Temat är Think with the Senses - Feel with the Mind, till vilken Felix Gmelin (f 1962) som ende nordbo plockats in. Jacob Dahlgren (f 1970) representerar tillsammans med Sirous Namazi (f 1970), Sverige i de nordiska ländernas gemensamma paviljong. Hur uppfattar han Venedigbiennalens status?
-Jag vet bara att det är en av de där stora utställningarna som alltid är, svarar han.
Men om du fritt fick välja vilken biennal du helst ville se av dem som i dag arrangeras världen runt?
-San Paulo kanske? Det vore kul att åka till Brasilien!
Har Venedigbiennalens betydelse förändrats, i takt med att möjligheterna att se internationella mönstringar av samtidskonst ökat och informationsteknologin gjort det möjligt att omedelbart göra sin egen konst globalt tillgänglig? Karin Mamma Andersson fick visserligen ett gigantiskt genombrott sedan hon representerat Sverige 2003. Få bredare, internationella samtidskonstutställningar har visats utan finska Eija-Liisa Ahtila videoverk sedan hon som första nordbo 1999 fick ett hedersomnämnande av Guldlejonjuryn. Men generellt blir genomslaget sällan lika stort.
-Venedig har haft betydelse för oss, men snarare på längre sikt. Det var inte så att allt över en natt blev annorlunda, men i dag är det en bra merit att ha varit med, säger Markus Degerman i Uglycute, som 2003 medverkade i huvudutställningens Utopia Station.
"Venedig viktigast"
Maria Lind var som konstkritiker en av de första i Sverige att uppmärksamma de internationella samtidskonstutställningarna bortom Venedigbiennalen och Documenta. I dag är hon chef för ateljé- och utställningsprogrammet IASPIS.
-Venedig är fortfarande viktigt, men mer socialt än konstnärligt. Själv förväntar jag mig inte särskilt mycket i år. Jag tror huvudutställningen kommer att vara välgjord, men inte så spännande, säger hon.
Däremot är hon nyfiken på Documenta.
-Specifikt för att utställningen i år visar många konstnärskap som inte ingår i mainstream och för att curatorerna har ett uttalat intresse för hur man rumsligt och pedagogiskt presenterar konst.