Träsliperiet som stängdes
Träsliperiet i Bureå i Västerbotten las ner för tio år sedan. Det bara bestämdes och så var det slut. Så som händer på så många orter. "Det var ju det säkraste jobb man kunde ha".
Sliperiet i Bureå tio år efter nedläggningen. FOTO: CHRISTIAN KARNEVALD
Foto:
Människor känner sig naturligtvis lurade och kan inte tro att de här brutala åtgärderna skulle vara nödvändiga.
I Bureå bildades en studiegrupp av ABF och facket som samlade de drabbade, tjänstemän och arbetare. Papperskorgen sa folk.
Det var 150 personer.
Det är precis så grymt och så banalt som det låter.
Utställningen visar ett "efteråt" som är slitet, övergivet, smutsigt, alla skyltar om uppförande och ordning eller om kommande möten hänger kvar och får en extra ödesdiger mening.
Det visas bilder från den efterlämnade fabriken och bilder på arbetslösa.
"Medlem i facket är aldrig ensam" står det på en skylt.
Nej, även arbetslösa är de tillsammans.
Rösterna döljer en uppgivenhet: "Man kanske hittar nåt annat".
Bitterhet, svek och ilska sipprar igenom meningarna.
"Det känns", säger någon lakoniskt.
Det hörs ett sorgset plaskande ljud av regn till bilden av de öde lokalerna.
Tidningar visar feta rubriker från andra industrinedläggningar i landet.
Det är för sorgligt alltsammans.
Vi kan kanske få en aning om hur det känns när man förlorar jobbet, bor i en kommun där det inte finns några alternativ och ofta är det fler i familjen som jobbar på samma ställe.
Arbetets museum tillsammans med Kulturrådet visar utställningen När fabrikerna tystnar, "för att vara med i debatten.
Dokumentationen är en del av och en början till ett större projekt som ska berätta om den företeelse som brukar kallas strukturomvandlingar.
Bakom finns en annan historia, om felplaceringar, kanske okunnighet, grova chansningar och en tro på att det går att tjäna mer pengar om arbetet förläggs i ett annat land.
Bureå Träsliperi, ett Modo-företag, är ett bra exempel, människornas erfarenheter kan stämma med många andra drabbade orters folk.
Ändå är historien lågmäld. Förtvivlan skriker inte, inte i Sverige, inte i Västerbotten.
Men vad ska folket ta sig till?
Så jobbar vi med nyheter