Drömmen om att bli rik förstör livet i det här tragiska dramat. En servitör dör i en smitningsolycka. Två familjefäder, en finansman och en husmäklare, visas upp i all deras girighet, högmod, lögnaktighet och torftiga känslor. Här finns ambition, berättarskicklighet och en del nyanser, men i filmvana ögon är helheten fängslande bara för stunden. Typerna, miljöerna och händelserna, och det som sägs om människors olyckliga liv i dagens norra Italien, har setts och hörts förr.
Mäklaren, som köper fondandelar med lånade pengar, är naiv och löjlig. Fabrizio Bentivoglio spelar med klockren ton en streber, som med oljat snack och tennisspel blir ytlig vän med den börsspekulerande finansmannen, som är svalt charmig utåt, hänsynslös hemma när det passar. Filmen kritiserar mäklarens dröm om rikedom och hans oförmåga att umgås med de stenrika. Han är ofta avsiktligt skrattretande. Det är lätt, skicklig karikatyr. Ironi och satir är Virzìs starka sidor.
Mäklarens osjälviska, kloka dotter är ihop med finansmannens omogne son, men dras till en målartalang med självskadebeteende. Tonåringarnas bristande omdöme, uppriktighet och oärlighet, lidande och glädje skildras med äkthet och liv. Matilde Gioli och Giovanni Anzaldo är mycket bra. Som så ofta står de unga för det oförstörda, för framtidstro. Men de är ofullkomliga, inga idealfigurer, som mäklarens gravida fru, en kommunalanställd ungdomspsykolog, och den mörkhyade studentskan som i inledningen får premie av privatskolan hon går i.
Finansmannens fru, amatörskådespelerska som ung, engagerar sig i en nedläggningshotad teater som maken köper åt henne. Vad händer när konsten samarbetar med storfinansen? Varken Valeria Bruni-Tedeschi eller Virzìs manus och regi säger något nytt om den försummade, djupt osäkra lyxhustrun från många bra och dåliga filmer och romaner. Hon är också otrogen med en småelakt skildrad teaterregissör.
Händelserna och personerna ses ur olika synvinklar. Avslöjanden fördröjs för att skapa spänning. Som i deckare förklaras allt först i slutet. Det är lätt att följa, en skicklig kopia av Kubricks Spelet är förlorat (1956), i realistiska, putsat glänsande bilder, med mättade färger, som det är på film och TV i dag.
Olyckan sker kvällen före julafton, givandets högtid. Julbelysningarna kastar ett ironiskt sken över egoismen i jättelyxvillan uppe i bergen. Klasskillnader, usla äktenskap, misär i förort, olyckliga barn och brev lästa i smyg finns också med, som i såpoperor och romaner av Dickens.