Tragiskt men ändå komiskt

Här kommer de, några som söker lyckan, andra för att få en möjlighet att överleva. De har fått löfte om jobb, bara de kommer över till England. De kommer från alla håll i världen, här smälter de samman över ändlösa rader med jordgubbar. De får bo i de uslaste gamla husvagnar, många är elaka mot varandra i all hopträngd- och utsatthet, det finns slavdrivare som är totalt hänsynslösa, det finns smilande falska vänner. Är det inte jordgubbsbranschen så är det flickorna som ska "tas om hand för vidare befordran" eller kan man jobba med höns. Ja, kycklingfarm alltså, och det på ett sätt som gör att man kommer att få svårt för allt vad kycklingmat heter för lång tid framöver. Det blir lite mycket, det blir mord och slask och flykt och människojakt och kärlek och religiositet och några hippietyper och märkvärdiga tillfälligheter och visst kan man läsa det här om man gillar lite mycket. Lite för mycket. För det är visst roligt också, inte minst med de olika språken, folk pratar på sina sätt och så den viktiga hunden som har sitt språk. Lewycka låter de goda vinna på slutet, men då är offren många, många har försvunnit, tillfälligheter har varit goda mot Irina och Andrej, andra har råkat mycket värre ut. Irina, skolflickan som har romantiska föreställningar om den orangea revolutionen och att finna "den rätte. Andrej kommer från fattig gruvarbetarfamilj och är prorysk och ändå möts de två. Just här. I Sheffield nämligen. Av alla ställen, men "här är hela Ryssland" som någon säger. Absurt, burleskt, tragiskt och ändå lite komiskt.

Tragiskt men ändå komiskt

Marina Lewycka lägger fram Ukraina för oss, visserligen på omvägar, men det är hon som lyckats nå den breda publiken efter sin En kort berättelse om traktorer på ukrainska. Den missade jag men kom snabbt och huvudstupa in i husvagnarna. Det är eländes hemskaste värsta miljön.