Ser du trailern till "Hur många lingon finns det i världen?" kanske du tror att det är en fars eller en komedi. Men filmen är en tragikomisk berättelse om egenvärde och kämparanda. Filmen handlar om Alex, en ung man som inte kommer någonstans och får arbete på en dagcentral för personer med funktionsnedsättningar. I mötet med deltagarna i dagcentralen hittar han äntligen ett mål och ett driv. Det vore så lätt för Lena Koppel att vinna komiska poänger på missförstånd mellan utvecklingsstörda och dagcentralspersonalen men nivån är helt rätt. Det skrattas inte åt någon i denna film och livet presenteras ömt och genomtänkt.
Stora delar av skådespelarna är från den bejublade Glada Hudik teatern i Hudiksvall. Historien är löst baserat på hur teatern kom till. Filmen är inte strikt sett en må bra-film, som det kan verka. Den är inte gjord för att få publiken att mysa, den är gjord med hjärta och själ (utan slisk!) om vikten att inte begränsa sig själv eller andra. Då förlåter man en del overkliga omständigheter som hur det går till när Alex är på Arbetsförmedlingen.