SYSTER
Cnema
Regi: Ursula Meier
I rollerna: Léa Seydoux, Kacey Mottet Klein, Martin Compston, Gillian Anderson m.fl.
3 klappor
Ett genomtänkt och osentimentalt porträtt av en pojke i mellanstadieåldern, i en svår situation, är den främsta anledningen att se det här kärva och välfotograferade franska dramat. Det är fullt av träffsäkert, medvetet bildberättande och laddade stämningar mellan människor. Ursula Meier är helt klart ett framtidslöfte för europeisk film.
Pojken stjäl prylar från skidturister, för att kunna köpa mat för dagen. Kacey Mottet Klein spelar honom med stark, trubbig inlevelse och brett register, från lillgammal hälare till ömhetssvulten busunge. Han bor ihop med en försumlig ung kvinna som han kallar syster.
I historien om deras överlevnadskamp och ömsesidiga beroende och hätskhet finns beska sanningar om att leva i samhällets marginal och om familjeband som är udda och svåra, men nödvändiga att leva med. Ett avslöjande på väl vald plats i handlingen ger en helt ny bild av parets villkor. Åskådaren måste ser sedan hela filmen med nya ögon. Pojken möter också moders- och fadersfigurer, som är mer eller mindre toleranta och bra på att förstå honom. Betoningen på människors beteenden och drivkrafter, framför materiella villkor, bidrar till filmens kvalitet. Det liknar Rosetta, Sonen och andra av bröderna Dardennes filmer.
Det handlar även om pengar och fattigdom, om parets enkla bostad och lyxskidorten i de schweiziska alperna där stölderna sker. Skidbackar, berg, skidliftar och ödslighet kring ett ensamt hyreshus vid en motorväg visas med formsträng realism, som blir lite abstrakt ibland, för att säga enkla och lättbegripliga saker om ensamhet och kontaktsvårigheter i ett kallt, rikt samhälle. Ämnet och miljöbilderna liknar italienaren Michelangelo Antonionis 1960-talsfilmer. En sträng kritiker kan nog tycka att Meier är onödigt mycket beroende av den förebilden.
