Trädgårdsmästarens träsnitt
KARIN PERSSONVegetativ rytmNorrköpings konstmuseum
Den här gravyren, Vattenburen växt, gjorde Karin Persson 1954. Först två år senare kunde hon på allvar ägna sig åt konsten. FOTO: ANITA KJELLBERG
Foto:
Karin Persson räknas som en av våra främsta trägravörer.
Just nu visas ett urval av hennes trägravyrer på Norrköpings konstmuseum.
Där Nils Holgersson startade sin resa, där föddes också Karin Persson 1891. Och där, på gården Vemmenhög utanför Ystad, väcktes hennes intresse för botanik. Hon ville teckna och måla, men föräldrarna hindrade henne från att bli konstnär. Istället blev hon trädgårdsmästare.
Vägen till konstnärsskapet blev lång. Hon hamnade i Köpenhamn och arbetade som målarinna på Den Kongl Porcelaensfabriken. Vid sidan av arbetet studerade hon vid Kunstakademin. Men första världskriget kom emellan och Karin fick åka hem till Sverige.
Föräldrarna fortsatte tjata att hon skulle skaffa sig ett "riktigt yrke". Det blev konstfack, som då hette Tekniska skolan. Karin Persson utbildade sig till teckningslärarinna och fick anställning på Lyceum för flickor i Stockholm.
Hon var en hängiven lärare, men sommarloven var hennes egen tid. Då åkte hon till Ystad och systrarna där. Och då ägnade hon sig åt sitt konstnärsskap.
<b>Trägravyr</b>
Från 1916 arbetade hon med träsnitt och linoleumsnitt. Omkring 1940 övergick hon till trägravyr. Med skarp stickel graverade hon sina bilder i stockar av hårt träslag som buxbom, päron och vitbok. Bladen tryckte hon på tunt japanpapper. Och motiven hämtade hon främst från naturen.
Först efter pensioneringen 1956 kunde hon på allvar ägna sig åt konsten, men redan 1951 fick hon sitt stora genombrott med utställningen "Nutida svensk grafik i svart och vitt" på Nationalmuseum.
På den utställningen visades bland annat trägravyren "Vegetativ rytm" och det är också vad utställningen på Norrköpings Konstmuseum kallas. Karin Persson växte upp i en mycket musikalisk familj. Själv spelade hon violin och hon valde ofta titlar som anknöt till musiken.
- Jag är så glad att vi kan visa den här utställningen, säger intendent Kerstin Holmer på Norrköpings Konstmuseum. Vi får inte glömma bort de äldre konstnärerna.
<b>"Tystnaden hörs"</b>
Karin Persson hade ett kärleksfullt förhållande till den lilla världen, till växterna.
- Hon var en lyhörd och god iakttagare, säger Kerstin Holmer. Det syns i hennes gravyrer. Man ser en varsamhet. Och jag tycker också att man kan höra tystnaden, som är så ovanlig nu för tiden.
På utställningen kan man följa hennes utveckling från en klar och detaljerad realistisk stil, där varje planta återges in i minsta detalj, till en mer surrealistisk påverkan.
Karin Persson reste mycket och hämtade också sina motiv från bland annat Italien och Grekland. Efter hennes död 1971 skänkte hennes systrar hela hennes kvarlåtenskap till Ystad Konstmuseum. Det är därifrån Norrköpings Konstmuseum lånat sitt urval. Utställningen visas fram till den första september.
Så jobbar vi med nyheter