Torftigt och ytligt
En styckmördare söks på gayklubb i Köpenhamn och i Göteborgs hamn. Den som söker är kriminalinspektör Huss, 38, tvåbarnsmor, gift med en kock och med EM-mästerskap i kampsport. Ur Heléne Turstens erkända romaner kommer Becks och Wallanders efterträdare, i nya standardiserade kriminalthrillers som förmodligen håller att se i tv -rutan.
Angela Kovács gestalatar den orädda kriminalinspektören Irene Huss som tar upp jakten på en bestialisk seriemördare. Foto: Alexandra Aristarhova
Foto:
Angela Kovacs hade en rubrik i kvällspressen häromveckan, Ingmar Bergmans älskling stod det. Hon hade väl någon roll i hans sista teateruppsättning. Inför det skärpta medvetande hon förmedlar, ordlöst i närbild, kan man förstå om Bergman uppskattade henne. Men hennes spelförmåga får inget utrymme i Martin Asphaugs film, inte ens då det vore givet med längre spelscen, som efter väninnans dotters död.
Det beror nog på att Huss, Wallander, Beck liksom Hercule Poirot och Sherlock Holmes främst ska intressera oss som högt kvalificerade, imponerande problemlösare. Deras privata problem, intressen och brister ger dem karaktär men det psykologiska dramat rör oftast offren eller gärningsmännen.
Här kommer en hämnare in i Huss yrke och privatliv, ett band av osäker tillit skapas mellan henne och en japansk tatuerare. Det kunde ha blivit bra men överskuggas av förhör, brottsplatsundersökningar, snack på poliskontor, det gamla vanliga. Lars Brandeby är bra som Beckfigur och miljöatmosfären ligger tät.
Förr visades på bio snabbgjorda, timslånga, schablontyngda thrillers, ibland med samma hjälte. De var tidsfördriv och inget annat. Nu visas de på TV, har återkommande huvudperson och högre anspråk på psykologisk och social insikt. Men egentligen är det samma sorts löpandebandprodukt.
Så jobbar vi med nyheter