Detta har ju självfallet präglat ungen genom alla hennes år och det är inte förrän på senare år som hon förstår att detta är en sida av sig själv hon ska vara stolt över – och även ta till vara på, man vet aldrig vart ens ordbajsande och frispråkighet kan bära en.
Jag har gått från att vara en simpel hemmafru som kedjeröker och dricker chai latte dagarna i ände till att jobba heltid med ett respekterat arbete, skriva krönikor och även dra in en hel del pengar på annonser och andra samarbeten. När bloggen startades, samma dag som jag officiellt blev Hockeyfrun med hela svenska folket, så satt jag tjuvuppkopplad på grannens nätverk i vår lägenhet i centrala Norrköping. Jag var lika kluven som min egen röv och visste inte om jag gjort rätt som faktiskt gav upp mitt eget liv för att följa med den arma kraken som skulle skjuta slagskott från blå en hel säsong. Jag startade då bloggen för att yttra mig om mitt liv som Hockeyfru, hur synd det är om mig som måste gå hemma hela dagarna och måla naglarna och hur hemskt det är att sitta på en läktare och titta på svettiga karlar och käka varmkorv. Ur mitt eget perspektiv så var bloggen mer ett ställe för tidsfördriv än en satsning från min sida – tydligen var jag ensam om att tycka det. På bara ett par dagar var besökarna flera tusen och även sponsorerna hajade till och tog sin chans att ha ett samarbete med Hockeyfrun.
Krönikan kommer gå i samma stuk som bloggen, jag lättar på hjärtat varvat med att jag ljuger så grodorna hoppar ur munnen på mig. Med andra ord så kan man säga; är du intresserad av att få dig ett gott skratt, läsa skvaller om vad som händer i både sänghalm och hockeyrink och mellan varven även sätta kaffet i halsen – då har du sannerligen kommit rätt.
Det är än idag svårt att förstå vilken utveckling det har blivit. Jag har gått från att vara en okänd norrlänning med skinn på näsan, till att vara ett varumärke som folk pekar på när jag visar mig offentligt. Emellanåt får jag panik och försöker rymma ur mitt eget skinn – brukar till och med gå in och försöka göra en ansträngning för att ta bort bloggen – man kan inte alltid vara på topp. Men då hejdar jag mig, tänker till med det lilla som finns kvar och inser att ordbajsande och frispråkighet är något väldigt bra. Se vart det har tagit mig – hela vägen till egen krönika i Folkbladet, en av Sveriges största bloggar och annan bra publicitet. Men det ska inte stanna här, tro mig – jag har bara börjat.