Genom spårvagnsfönstret ser jag en massa ungar vid rådhuset. Alla håller en liten svensk flagga i handen, och då erinrar jag mig att det är finbesök i stan. Kungaparet kommer till stan, och naturligtvis ska dom åka vår gamla spårvagn 1:an nedför Drottninggatan.
Jag minns Kungsängens flygdagar 1972 . Pappa tog med mig dit, och där på fältet intill flygplatsens start- och landningsbana visades alla möjliga sorters flygplan och bilar och alla möjliga farkoster upp.
På den tiden kallades kungen för Tjabo och var bara en kronprins och hade ännu inte träffat sin Silva. Han var en festare och gillade snygga tjejer, naturligtvis.
En av dom hade till och med varit med i Lektyr.
Det var Tjabo som invigde flyg- bil och farkostspektaklet. Det var mycket folk, och de trängdes och knölade så det fanns inte en chans för att se kronprinsen. Hans invigningstal skickades ut ur två enorma högtalare, men det var nåt tjall på linjen så det var mest knaster som hördes:
”Kära….. sprak…. ska vi….. gnissel…. tekniska….. sprak sprak.... skulle man väl…. gnissel.... oerhörda landvinningar…,” och så vidare. Men trots det störda invigningstalet klappade alla händerna och nickade åt varandra.
Tjabo visste minsann vad han pratade om. Han hade faktiskt en alldeles egen Porsche. En röd.
Som om jag brydde mig.
Jag var inte speciellt intresserad av bilar eller flygplan, och någon Porsche hade jag aldrig sett, varken på bild eller i verkligheten.
Efter talet stegade kronprinsen över inhägnaden (som var ett snöre ett par decimeter över marken) och knallade ut på fältet tillsammans med några gubbar. Tjabo gick fram mot dagens huvudattraktion, och det blev faktiskt lite spännande.
Det var en raketbil! Ja till och med jag var både intresserad och imponerad. Den var som en liggande raket med två stora hjul i bak och två små i fram, jättestora fenor och en liten förargrop. Den blänkte i solskenet och föraren gick runt bilen och sparkade på däcken. Killen hade en silvrig overall och en svart hjälm på sig.
Tufft.
Så till slut var det dags för raketbilen att dra i väg. När kronprinsen hade skakat hand med föraren och antagligen önskat honom lycka till så klev han och de andra gubbarna tillbaka över inhägnaden.
Med hjälp av ett par funktionärer klämde föraren ner sig i förargropen. Locket stängdes och jag gjorde mig beredd att hålla andan, det gjorde nog alla.
Raketbilen stod i stolt majestät och det började ryka och tjuta om den. Bilen började långsamt rulla framåt och plötsligt slog en enorm gul flamma ut ur baken. Jag drog in luft genom näsan och höll andan.
Då sa det ”fjutt” om raketbilen, lågan föll och den tvärstannade, totalpaj – en fena ramlade av och skramlade mot körbanan.
Roligare än så blev det inte.