Tio år efter kriget lider Sarajevo
SARAJEVO BELÄGRAT Arbetets museum 5/2 - 28/3
Från Sarajevos Historiska museum. Som utställningen visades där ska den visas i Sverige, med start på Arbetets museum. Så ska vi kanske kunna förstå något, känna vad som hände. Det säger de här två tjänstemännen från det museum som de nu har stängt, Amra Custo och Elma Hasimbegovic. Foto: Robert Svensson
Foto:
Den kommer direkt från Historiska museet i Sarajevo. Där ett utbombat hus, stängt av personalen, tre av dem var i Norrköping igår.
De får lite lön, ibland, oftast inte. De känner stark hopplöshet, mer nu än för bara ett år sen.
Hur kan ni överleva? De rycker på axlarna.
- Hur överlevde vi belägringen? Nu känns det ännu värre än för bara ett år sedan eftersom ingenting blir bättre. Vi blir inte beskjutna men det blir bara svårare att leva. Hoppet blir svagare.
De tre kvinnliga museitjänstemännen ger en bild av krigströtthet, de föremål och bilder som visas säger mer än många prisade stora färgbilder av krigets offer. Här känns fattigdomen och hopplösheten.
Under 1.336 dagar låg staden Sarajevo i sin dal, omgärdad av krypskyttar. Dag och natt, dygn efter dygn efter dygn. Folk lärde sig att springa i flock, hukade. Ta sikte på skydd. Vi har sett det i tidningsbilder, sådana bilder finns också här. Vanliga foton, en del tidningsbilder.
Det är en mycket rak, enkel och på något sätt gammeldags utställning, fjärran från vår världs eleganta, pedagogiska överbyggnader.
Tidningssidor, texter och foton från olika situationer, döda på gatorna, skadade, barn och gamla, vackra hus som bombats sönder, granaternas hål i förstörda gator, bränder. Provisorisk akut sjukvård.
- Ni måste visa det här på vårt sätt, annars kan ni aldrig förstå, har de anställda från Historiska museet sagt. Det är så här de har velat och kanske just nu förmått visa vad som hände. Utan konstgrepp.
- Vi var avskurna och led brist på det mesta, men det var så att alla människor försökte leva så vanligt som möjligt. Trots den fruktansvärda pressen höll skolorna öppna, universitetet fungerade, barnen kom till sina skolor, museerna, biblioteket, alla möjliga verksamheter strävade efter att behålla en sorts vardagsliv. Museichefen Muhiba Kaljanac berättar om krigstiden som började i april -92 och pågick till december 1995.
- Min personal arbetade varje dag, satte föremål i säkerhet, utförde sina sysslor och hjälpte varandra att hålla modet uppe. Men fienden riktade in sig på kulturinstitutioner för att splittra människorna. På oss, Nationalmuseet, biblioteket, teatern.
Vi ser exempel på människors uppfinningsrikedom, små byggen av kastruller och plåtburkar, det gällde vatten och ved, möjligheter att laga mat, hämta vatten i dunkar. Trots att tio år har gått känns kriget mycket nära med den här tuffa berättarstilen. Ett kök är uppbyggt, här ska allt rymmas, kanske det rum som hade värme. En torgstånd visar några varor som ännu fanns men till höga priser. Man ska också veta att invånarna tog sig dit med risk för livet. Överleva kunde också vara en rubrik på utställningen.
Tidningen Oslobodenje kom ut varenda dag, nu, får vi höra, är tidningshuset återuppbyggt. För övrigt är det svårt att få den internationella hjälpen att fungera eftersom det ännu råder kaos hos myndigheterna.
I Norrköping bor 3.000 personer från Bosnien och Herzegovina. När utställningen invigs i morgon är det årsdagen av den första stora massakern som inträffade i Sarajevo 5 februari 1994.
Riksutställningar och föreningen Kulturarv utan Gränser har medverkat till att göra utställningen och påminner om att varje besökare som betalar entré också blir medarrangör då det blir ett stöd till återuppbyggnaden. Norrköping är första visningort av fem.
Sarajevo belägrat ingår i ramutställningen Crossing Borders.
Anm.
Historiska museet i Sarajevo är det gamla revolutionsmuseet. Det är stängt men räknar ändå 17 anställda. Det intilliggande Nationalmuseet har haft hand om arkeologi, etnolig och kuklturhistoria. Runt 60 personer är anställda.
Så jobbar vi med nyheter