Till Rom med Piranesi
giovanni Battista Piranesi Konstmuseet Grafik etsningar
Under det nu pågående Arkitekturåret tar Konstmuseet fram sina fantastiska grafiska samlingar med titeln Vedute di Roma.
Med lättsam och tydlig pedagogik (man kan låtsas att golvet i mitten är Tibern ...) har utställningen hängts så att den som vill faktiskt kan orientera sig i den gamla staden. Då, vid tiden för Piranesis arbeten, var det mesta på väg att falla samman, kring de gamla templen låg byggnadsrester, många byggnader sod upp till "anklarna" i jord och damm. Stenstoder och kolonnrester användes till olika saker av människorna i omgivningen, inte minst till byggnadsmaterial för egna behov. Allt finns redovisat, Piranesi arbetade snabbt och metodiskt. Intrycket av liv dröjer kvar, skönheten lever, en guldålder nästan utan like visar resterna av ett imperium.
Intresset för att ta till vara de gamla byggnaderna uppstod vid konstnärens tid. Då hade Pompeji och Herculaneum hittats, det blev en formlig rusch till gamla klassiska orter - inte minst från svenskt håll - och snart sagt fanns inte en pall som inte gjordes med klassiska citat. Gustav III, på resa i Italien på 1780-talet) tog ju vara på tidens stilideal.
(Men i Sverige kom ju det där skottet som förändrade mycket i vår kultur). Svensken Carl Fredrik Fredenheim som reste med kungen kom att bli en av de aktiva i utgrävningarna i Rom och där i samarbete med Piranesis son Franceso som i sin tur blev konstagent åt den svenske kungen.
Templen, baden, statyerna, triumfbågarna, maktens och gudarnas ståtligaste boningar, Colosseums blodiga arena förstås, Peterskyrkan, den ljuva Santa Maria Maggiore, Berninis fontän, Pantheon där Rafael ligger begravd, Teatro di Marcello, baden, stadsportar, vår kära Fontana di Trevi, "känd från filmen". Piazza Navona där julmarknaden alltid höll hus.
Det är arkitektur från tiden cirka hundra år f. Kr till 2-300 år efter, den som kallas Kejsartiden. Allt har Piranesi ristat i plåten. Han arbetade med att först göra en tuschskiss, sen direkt med stiftet på plåten. Perspektivet sitter där, han arbetar med ljus och skuggor och dessutom lär han ha haft en imponerande snabbhet.
Som små avbrott i den romerska vandringen - som också visar bilder från Paestum och Rivoli, så nära - möter vi några av de svenskar som tog starkt intryck av tidens klassiska trend. Louis Jean Desprez har till exempel målat tänkta obelisker med direkt inspiration från Italien, vi ser hur Elias Martin ser på staden (London, Paris) och hur Johan Fredrik Martin tecknar Norrköping och Linköping. Rehn och Sergel hör hit, de skänker också små stänk av lättsam elegans åt det hela.
För romresenären är utställningen bara att rekommendera, för den konst- eller historieintresserade i allmänhet ett gyllene tillfälle och en rekommendation är att passa på någon gång då intendent Kerstin Holmer delar med sig av sina djupa kunskaper och berättar om platserna, tiden och konstnären.
Så jobbar vi med nyheter